I morse blev det frukost på rummet och sedan tankade vi bilen full och strax före nio var vi på väg mot en förort till Liège där Marc Hallet bor. Marc och jag har känt varandra i många år och varje gång vi ses bjuder hans fru Rose på god mat i överflöd. Så också denna gång.

Vi hade hoppats på en enkel resa från Den Bosch till Belgien men vi hade knappt hunnit ut på motorvägen fjärran en stor avspärrning visade att den väg vi skulle ha tagit inte gick att köra. Vägarbete. Givetvis. Men Anneli agerade en utmärkt kartläsare.

Trots allt var vi framme hos Marc och hans fru Rose bara 40 minuter försenade och Marc hade packat ett antal lådor med material som han ville skicka med mig till AFU.

I dag är Marc inte så engagerad i ufofrågan längre men under många år ägnade han sig åt att kritiskt skärskåda George Adamskis utsagor. Numera är hans primära intresse kemi vilket stod klart när vi gick ned i källaren där han har alla sin substanser och kärl men också böcker.

Vi pratade på ett bra tag och sedan var det dags för Rose att bjuda på pasta med köttfärssås plus en väldigt god kaka till efterrätt. Det fanns mat till ett helt kompani!

Vid 13.30-tiden hade vi burit ut alla kartongerna till bilen och jag stuvade in dem bland böckerna vi fått av Wim Kramer. Nu är det fullt och den specialplanka jag har fixat bakom nacken kommer väl till pass. Ett bra skydd om vi skulle få tvärbromsa.

Under den långa resan upp mot Bremen, där vi bor i natt, pratade vi med både Niklas och Markus som ville gratta mig på Fars dag. Omtänksamma pojkar!

Det blev ett stopp på vägen mot Bremen, på Tank & Rast utanför Haltern där vi försökte få kvinnan bakom disken att låta oss köpa något för våra kreditkort och ge oss växel tillbaka så att vi kunde gå på en eurotoan. Men det kunde hon inte. Så jag smet ut i skogen och Anneli gjorde ett hyfsat försök att planka in genom spärren, utlöste ett larm men hann i alla fall med det hon skulle.

Medan mörkret blev allt tätare och vägarbetena avlöste varandra susade vi fram längs ettan. Och vid 18.40 kunde vi checka in på vårt hotell, Atlantic hotel på Wiener Strasse 4 i utkanten som ligger väldigt avsides men väldigt nära ”Universum” som vi ska besöka i morgon.

Nu hade restaurangen stängt så vi gav oss iväg i bilen till närmaste McD som navigatorn visade vägen till på ett sätt som gjorde att vi först missade hamburgeriet eftersom det låg skymt bakom några hus. Men på andra varvet fattade vi och köpte med oss några burgare och en stor cola till rummet. Så gott efter en lång dag i bilen som nu tagit oss 2 131 kilometer sedan starten i Järfälla.

Efter att ha installerat oss blev det farsdagsmiddag i all sin enkelhet på rummet och sedan intog vi var sitt hett bad. Så härligt! Vet inte när jag badade i ett badkar sedan.

Givetvis hade det ramlat in ett antal mejl under resan som jag betade av. Bland annat ett från en dam från Australien som nu flyttat till London och tagit med sig sin mammas ufoböcker dit. Vi hade kontakt i början av året och nu kan jag komma och hämta dem nästa gång resan bär till de brittiska öarna.

Under dagen har det fortsatt att ramla in fler reaktioner på SVT:s ”dokumentär”. En av dem lyder så här:

”Efter att ha sett den urusla dokumentären Aliens – striden om utomjordingarna vill jag uttrycka mitt stöd för dig och UFO Sverige. Trodde aldrig att SVT kunde göra en sådan dålig produktion, där bara den ena sidan fick komma till tals hela tiden. Riktigt obehagligt blev det när den före detta polisen började tjata om att du var CIA agent och programledaren lät honom hålla på med sina galna teorier. Jag har läst flera av dina böcker och alltid uppskattat hur du behandlar människors märkliga upplevelser med stor respekt och öppenhet. Det verkar som att programledaren har missat den biten.”

Min kommentar: Det var väldigt mycket som programledaren missade.

Sängen lockade vid 23-tiden.