Började dagen vid 8 precis som i går och gick i princip raka vägen till matsalen för frukost efter att ha grattat Facebookvänner och svarat på några mejl. Bacon, äggröra och vita bönor igen – varför ändra ett vinnande koncept.

I dag var det ju final för Eurovision här i Lissabon och då körde jag och Hanna Facebook live 20.30 till 20.45 svensk tid för att snacka upp tävlingen och sedan blev det chatt för hela slanten.

De timmar jag hade på förmiddagen ägnade jag åt att göra klart en bild på varje artist och skicka dem till DN.se så att den (Björn) som sköter uppdateringarna på flaket (vår förstasida) under kvällen skulle ha foton att byta in så snart det kom en ny låt. Gjorde också i ordning ett gäng som passar formatet på den här bloggen. Ni hittar dem här nedan.

Lunch blev det på La Rucala tillsammans med Hanna och då sprang vi också på Israels sångerska, Netta, som jag bad om en autograf från. Inte till mig utan till Andreas Ohlssons Thea som gärna ville ha en. Ni kan se den och Benjamins längst ned i bloggen.

God mat i form av spaghetti bolognese med lite mousse till efterrätt och en läsk för 13 euro tillsammans. Så där fick vi en timma tillsammans där vi kunde prata barn och resor och annat, inte bara jobb! Sällan vi har tid till det.

Sedan blev det jobb och tidsnöd rakt igenom kvällen! Vi satte oss vid svenskbordet i den stora pressanläggningen, lite som boskap på rad. Aftonbladet och några svenska schlagerbloggare som närmaste grannar.

Trots att vi är konkurrenter hjälps alla åt. Så fort någon frågar om någon uppgift svarar någon annan, vi delar telefonnummer till artister och presskontakter och är allmänt hjälpsamma. Tobbe Ek och Hanna är flockens ledare, det märks. De är både oerhört kunniga och respekterade och blev intervjuade av flera utländska medier under kvällen.

Själv ringde jag DN:s datasupport för att få installerat ett program som jag så väl behövde i min dator. Något vi hade glömt att fixa i Stockholm. Fick väldigt bra hjälp men det tog över en timma innan programmet var på plats och jag kunde börja använda det.

Klockan 20.30 svensk tid skulle vi dra igång en Facebook live vilket Hanna alldeles glömt i allt förskrivande. Jag påminde henne med 30 sekunders marginal och snabbt som ögat riggade vi upp mobilen på mitt bordsstativ och drog igång. Men allt gick bara bra och vi pratade på i en kvart för att sedan gå direkt över till chatten som som mest drog 1.600 personer samtidigt.

Det var verkligt bra drag i chatten och vi satt som vanligt med näsan i datorerna när något plötsligt hände på scenen. Jag tror knappast att någon bland oss svenskar hann se vad det var. Men plötsligt stod brittiska Surie och sjöng a capella med publiken i ett slags försök till allsång!

Jag såg ett antal personer på scenen bakom henne och snart stod det klart att en idiot tagit sig upp till henne, snott mikrofonen och börjat skrika något. Tobbe Ek, som är en påläst kille, gick snabbt ut i direktsändning för Aftonbladet och berättade om det som hänt medan jag slog larm till redaktionen i Stockholm. Våra möjligheter att skriva var små då chatten peakde just då och vi var tvungna att köar den. Men vi skrev i alla fall det vi visste och nålade fast informationen högst upp i flödet.

Efter en stund fick Amanda i Stockholm ut en version som byggde på det vi skickat henne och hon läst på andra sajter. Ganska snabbt kom också en bild på hur säkerhetsvakterna grep mannen.

Sedan började omröstningen.

När tolvorna började hamna hos både Tyskland och framför allt Österrike blev vi lite oroliga och jag började snabbskriva vinnartexter för båda länderna. Och snart också för Cypern och Israel. Benjamin hade jag redan ett ramverk klart för.

Sedan var det Hannas uppdrag att efter att ha skrivit sin kommentar (vilket också var en pärs med tanke på det osäkra läget) gå till presskonferens med Netta medan jag gick för att träffa Benjamin.

Medan jag stod i kö för att få intervjua honom pratade jag med kollegor från TT och Expressen, bland andra fotografen Stina Stjernkvist, reportern Miranda Sigander och videoreportern Marko Sääväla. Lite längre bort såg jag Netta komma för att gå till sin segerpresskonferens där Hanna satt och väntade med några hundra andra. Själv stod jag med den stora DN-datorn i famnen och skrev in lite nytt i min artikel om Israels vinst.

När det blev min tur att gå upp till andra våningen för att få prata med Benjamin gjorde jag det tillsammans med TT och Expressen. Eftersom jag visste att båda hade tuffa lämningstider, vilket inte jag hade, sa jag till att TT:s teveteam fick gå först. Vilket Marko och de övriga var tacksamma för eftersom de skulle hinna klippa intervjun också.

När det så blev min tur bad jag Dante Thomsen från Expressen att hjälpa mig att filma med min mobil medan jag ställde ett antal frågor till Benjamin. Sedan var det bara att sätta sig och snabbskriva in det hela i en artikelram som jag hade liggande i datorn och så ut med texten direkt. Ringde Simon på jobbet som såg till att puffa upp det hela.

Så äntligen vid 01.30 kunde jag och Hanna gå till efterfesten i takbaren på Tivoli där den svenska delegationen bjöd på öl, vin och mingel. Och det kan jag säga att den Superbock som jag beställde smakade helt underbart efter en mycket lång och hård arbetskväll.

Men innan jag ens hann ta första klunken ställde sig ledaren för den svenska delegationen Karin Gunnarsson upp och höll ett tal, som jag filmade, och som sedan följdes av ett från Benjamin, som jag också filmade.

Efteråt kom en av de svenska presstjejerna fram och sa att hon hade missat allt och undrade om jag kunde skicka över det till henne, så det gjorde jag från min telefon till hennes.

Hann sedan prata med Henric von Zweigbergk, Christer Björkman och Edward af Sillén en stund plus ett antal kollegor. Och så Benjamin Ingrosso själv förstås som var snäll och skrev en autograf åt Thea han också. Tobbe Ek konstaterade att vi hade haft kul men att vi faktiskt bara ses en gång om året i samband med Mello och Eurovision. Och visst är det så.

Framåt 03 kände jag mig nöjd. Tog hissen ned med en av de svenska killarna bakom Cyperns låt, Victor, och två av tjejerna som dansat i numret. Vid utgången från hotellet stod Benjamin och hans flickvän plus svärföräldrar och jag stannade och pratade en stund och tog en bild. Sa hej då till TT-gänget som väntade på en Uber och gick sedan till hotellet för att packa och dricka min Trappistöl som jag köpt för tillfället.

När jag väl släckt var klockan 04 och då kom jag på att jag nog borde skicka in några citat från Henric von Zweigbergk om galningen som hoppat upp på scenen och försökt krascha britternas nummer så jag tog mobilen och skrev det i ett mejl och skickade till DN.se.

04.15 var det i alla fall dags att sova.

Samtliga bilder tagna med artister på scenen är från gårdagens genrep. Två bilder från varje uppträdande har jag valt ut.

Flickvännen Linnea Widmark och Benjamin Ingrosso utanför hotellet klockan 03.

Edward af Sillén som kommenterade i SVT, Christer Björkman som ledde hela arrangemanget i Portugal och studiomannen Henric von Zweigbergk som såg till så att alla bitar föll på plats under finaldagarna.

Ukraina och Mélovin. En av mina favoriteter.

…och så bränner det till i musiken.

Spanien. 19-åriga Amaia Romero sjunger pianoduett med 21-årige Alfred García Castillo.

…och så bränner det till – men inte i musiken.

Slovenien och Lea Sirk.

Och här i slutet av låten.

Litauen och Ieva Zasimauskaité.

Men hon började sittande.

Österrike och Cesár Sampson.

Cesár i närbild.

Estland och Elina Nechayeva.

Hon stod där hon stod.

Norge och Alexander Rybak.

Alexander hoppade så att jag inte hann med…

Portugal med Cláudia Rafaela Teixeira Pascoal och låtskrivaren Isaura.

Ingen blev förvånad att Cláudia och Portugal kom sist.

Storbritannien och Susanna Marie Cork – SuRie.

SuRie i närbild.

Serbien med Aleksandar ”Sanja” Ilic med flera.

Och så den käre Ljubomir Dimitrijević som tutar på i sin flöjt. Värd en egen bild.

Tyskland och Michael Schulte.

Michael Schulte stod också där han stod och sjöng sin låt.

Albanien med Eugent Bushpepa.

Eugent Bushpepa gjorde mycket bra ifrån sig.

Frankrike med duon Madame Monsieur.

På slutet blev det lite fingerövningar.

Tjeckien och Mikolas Josef.

Och ibland flyger det folk över scenen.

Danmark med 33-årige Jonas Flodager Rasmussen. Då snöar det!

Bistra pojkar.

Australien och 28-åriga Jessica Hilda Mauboy.

Full fart från start.

Finland med Saara Aalto, 31.

Spännande avslutning!

Bulgarien med Equinox: Zhana Bergendorff, 32, Georgi Simeonov, Johnny Manuel, 33, Trey Campbell och Vlado Mihailov.

Stundtals lite fart.

Moldavien med gruppen DoReDos: Marina Djundiet, 31, Eugeniu Andrianov, 25, och Sergiu Mita, 25.

Många lucköppningar.

Sverige med Benjamin Ingrosso.

Ibland blev det vitt.

Ungern med bandet AWS: Bence Brucker, Dániel Kökényes, Örs Siklósi, Áron Veress och Soma Schiszler.

Hårda bud.

Israel med Netta Barzilai.

Och med dansarna.

Nederländerna med Willem Bijkerk – Waylon.

Stod också där han stod.

Irland med Ryan O’Shaughnessy.

Han lät gitarren tala – om än tyst.

Cypern med 31-åriga Eleni Foureira.

Fick en kul bild på Eleni som jag inte heller vill undanhålla.

Och en bonusbild.

Italien med 37-årige Ermal Meta och 43-årige Fabrizio Moro.

Italien mötte fotograferna på nära håll när de gav sig ut från scenen.

TT:s utsända i Lissabon (minus Stina Stjernkvist): Marko Sääväla, Miranda Sigander och John Alexander Sahlin.

Netta Barzilas autograf till Thea.

Benjamin Ingrossos autograf till Thea.