Sov till 9 vilket var skönt och i lagom tid för en god frukost på hotellets tolfte våning. Men sedan satte jag mig på rummet och skrev tre artiklar och lite annat smått till DN som ska in i papperstidningen på lördag. Bra att ligga i framkant.

Smet ned i gallerian för lite lunchhandlande. Först in på snabbköpet som finns där och köpte lite dryck och några Mars som kan vara bra att ha när jag kommer tillbaka i natt efter kvällens semifinal – där Sverige är med.

I dag satsade jag på en hamburgeria som heter Puzzle Food och som hade hela menyn på hebreiska men det såg ut att vara fina hemlagade burgare så jag tog hjälp av en kille från köket (som sagt, engelskakunskaperna i det här landet imponerar inte) och vi kom fram till en meny.

Plockade med mig allt upp på rummet och åt framför CNN.Och sedan fortsatte jag att skriva fram till 15.45 då det var dags att sätta sig i en taxi och åka till arenan där repet inför kvällens semifinal skulle börja 16 men med tanke på att det mesta brukar bli försenat så hann jag i god tid trots att jag satte mig till rätta i pressrummet en kvart efter utsatt tid.

Där satte jag mig bredvid Aners Nunstedt och hans kollegor från Expressen med TT-gänget snett över bordet och Aftonbladet och lite svenska bloggare på bordet intill.

Jag ägnade en del av tiden fram till sändning åt att försöka lära mig Facebook live som jag ska köra 20.55 till 21.00 svensk tid. Men smet ut för en falafel och hamnade intill några norska tjejer från TV2 och en isländsk journalist. Norskorna trodde stenhårt på Sverige.

Och det gjorde de rätt i. Och jag gjorde rätt i att tro på Norge och Danmark eftersom båda gick vidare. Så där har vi två länder som gärna röstar på Sverige när det blir dags för final.

Som vanligt var det ett race, men ett kul. Chatten började 20.45 svensk tid (en timme senare här i Tel Aviv) och tio minuter senare gjorde jag en Facebook live. Första gången så jag fick en kortkurs via kamrat Madeleine på DN. Vet inte om det blev någon succé direkt men nu är det gjort i alla fall.

Medan jag satt och väntade på att allt skulle börja skrev jag en artikel om säkerhetsläget.

Sedan gick det ju bra! John gjorde det vi alla hoppades på och nu är Sverige i final. För mig innebar segern att jag avslutade chatten och skrev en snabbversion till nät och papper och sedan rusade iväg till presskonferensen några hundra meter längre bort.

När alla glada vinnare kom in så började en kort frågestund som ändå drog ut på tiden eftersom det var tio länder som skulle svara för sig. Jag skrev direkt på bärbara datorn och uppdaterade DN.se. Rusade fram och tog ett kort av en glad John på podiet och sedan tillbaka och skickade det till datorn, vilket inte var så lätt.

Jag var till slut tvungen att sända det via airdrop till min privata dator och därifrån mejlade jag det vidare till jobbdatorn. Inte så smidigt men jag fick i alla fall ut bilden snabbt.

När allt var slut där gick vi svenskar till intervjurum 6 där alla vi svenskar fick köa upp för två minuter för en pratstund med en glad John. Jag fick en kram av John och sedan körde vi våra två minuter som jag sedan satte mig och mejlade till redaktionen från en soffa utanför. Expressen och Aftonbladet gjorde samma sak.

Framåt 02 kunde jag gå ut mot taxiplatsen tillsammans med två av Expressens reportrar. Men nu hade chaufförerna fattat att alla måste hem så istället för den vanliga 40-shekelturen fick jag budet 90 shekel av killen jag frågade, prutade till 60 och enades om 70.

På hotellet var det dags att skriva blogg och fixa lite annat. I säng vid 03 efter att ha ringt redaktionen och sett till att de ändrade en rubrik på flaket.

I presscentrumet.