I dag brakade det loss ordentligt då en rad olika medier publicerade det jag skrev om i bloggen i går, nämligen att också Pentagon erkänner det den amerikanska flottan redan sagt: de tre filmer tagna av flottans piloter visar verkligen ufofenomen. Alltså föremål som man inte har kunnat identifiera.

Detta har jag skrivit om vid en rad tillfällen och fick chansen att göra det igen både på ufo.se och på DN.se.

Jag blev också intervjuad via mobilen av SVT som gjorde ett voddinslag om frisläppandet av filmerna och strax därpå fick jag en förfrågan om att delta i ett av SR:s största radioprogram i nästa vecka, den här gången för att prata om UFO-Sverige och AFU under 50 år. För även om vi inte kan anordna någon stor utställning så kommer man ju inte ifrån att vi faktiskt fyller just 50.

Innan jag gick till jobbet skrev jag också ihop en artikel om Vittsjöfallet som kommer att bli nästa veckas avsnitt i ”Ufopodden i P3”. Jag byggde texten på kapitlet om fallet från min bok ”UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar”.

Efter att ha ätit Annelis goda fläskpannkaka hade jag lite mejl att svara på innan det blev taxi till jobbet. Där vår ”vän” Donald Trump som så ofta överraskade.

Jag har hört mycket från Donald Trump efter att ha bevakat hans presidentskap under fyra år nu. Men när han fick följande fråga från CNN i dag så måste jag säga att hans svar slår allting så här långt:

CNN: Hur förklarar du att du i februari förutsåg att antalet smittade i USA skulle bli noll och nu har vi en miljon?

Trump: Det kommer att bli noll till slut.

Ja, jäklar. Så kan man ju också förklara bort ett sådant misstag.

Framåt eftermiddagen blev jag också bokad för en intervju med podden ”I mörkret med…” som Anna Bergholtz gör. Jag var ju med henne i den mörklagda Svartklubben för två år sedan och nu ville hon göra en uppföljning på telefon (coronatider) eftersom vår tidigare podd var en av de mest lyssnade som hon gjort 2018.

På jobbet var det mycket att göra, skötte en stor del av liven men skrev även flera artiklar. Till slut fick i alla fall jag och Mia permission så att vi kunde gå till La Barca och hämta hem mat för att äta här på jobbet.

Sista timmen blev i alla fall så pass lugn att jag kunde fokusera på att svara på mejl.