Vaknade snuvig, vilket jag nog får skylla på någon av alla de människor jag träffade i Borås i helgen. Men jag tog mig i alla fall upp och åt frukost innan jag satte mig vid datorn och jobbade med boken en stund men framåt lunch tog jag bilen till DN för att lämna igen min gamla jobbdator.

Jag visste att jag hade lite ont om tid så jag höll mig utanför de stora ”stråken” för varje person som jag skulle träffa hade tagit minst fem minuter. Nu lyckades jag hålla mig till åtta sådana möten och resten av tiden gick till att fixa med datorn och en del annat på it-avdelningen.

Roligt att supporten fått det så bra nu! För nu står den glasvägg som jag krävde att de skulle få för ett lavår sedan på plats. Då, när jag som skyddsombud satt i långa samtal med olika chefer, var det stopp. Inga väggar skulle upp. Någon pratade om att i så fall skulle det ske över hans döda kropp.

Men, nu är den alltså där och avdelningens arbetsmiljö är så mycket bättre vilket flera kom fram och tackade mig för. Då känns det att man gjorde skillnad.

Stack också in näsan hos Korv-Janne med Nyhetsgrillen för att säga hej och stödköpa en kokt med bröd innan jag körde hem och åt lunch.

Efter ett kort stopp hemma körde jag och Anneli genom regnet till Uppsala med bilen full av böcker och cd-skivor. Böckerna till Röda rummets antikvariat och skivorna till Skivcentrum några kvarter längre bort. Jag har fått bra kontakt med båda dessa och det underlättar när jag ska sälja överskottsmateriel till förmån för AFU.

På Röda rummet väntade också en signerad Jan Stenmark litografi med nummer 1 av 150 som jag och Anneli köpt av en konsthandlare i Uppsala. Den har väntat på oss ett tag men nu hänger den på vår vägg i ett av gästrummen där vi spikade upp den efter en hemfärd enom ännu mera regn.

Vi älskar den lakoniska texten: Det som framför allt gladde henne var tanken på morgondagens rassel i dammsugarröret.

Under dagen har jag fått flera frågor om intervjuer framöver.

Jobbade också vidare med att förädla mina kapitel till boken och är nu uppe i 18 som känns klara. Jag hann inte så långt som jag hade hoppats i dag eftersom det blev en del telefonerande också. Grattade Anna i Umeå som fyllde år för några dagar sedan och hade ett längre samtal med Bosse som jag bara kort grattade i söndags. Och så hjälpte jag TV4-teamet med lite material till ufoserien.

När Anneli kom hem från italienskan hade jag fixat kvällsmaten. Blodpudding, med vita bönor och stekt bacon. Kall mjölk givetvis!

Under kvällen blev det stor underhållning när Fred Andersson var med i ”Fråga Lund” där han fick gå igenom ett spökhus som han påstod att han älskade. Men upphetsad var han, för hans puls var lika hög som stackars programledaren Robin Paulssons, som var rädd på riktigt.

Sedan blev det sängen med min H C Andersen-bok som jag just nu har som nattlektyr.