Klockan ringde 06.30 för att vi skulle hinna till stationen och spår 19 där ett gammalt tåg skulle ta oss på en hjulbordsresa till Örebro och Wadköping. Idén till att jag och Anneli skulle åka med kom från Göran Norlén och Cilla Ulfberg och nu väntade de på oss tillsammans med en massa övriga resenärer som skulle fylla vagnarna på den här specialchartrade resan.

Det var första gången jag och Anneli åkte med på den här resan som arrangerades av SKÅJ, Stockholms kultursällskap för ånga och järnväg, men många av de andra var rutinerade resenärer. Vi fick en kupé för oss åtta där Cilla pyntade och gjorde julfint.

Resan gick i maklig takt så vi hann prata och umgås ordentligt innan vi var framme i Örebro där en buss väntade för att köra oss till Wadköping där det pågick en julmarknad som vi strövade omkring på i 90 minuter. Anneli köpte en god alkoholfri äppelglögg och jag en svagdricka som vi också fick provsmaka. Men när jag försökte hitta en varmkorv gick vi bet. För efter mycket letade kom vi fram till en kille som faktiskt sålde, men då var korven slut…

Två roliga möten blev det också. När jag och Anneli var inne på Röda Korsets second handbod kom det fram en kille och frågade om jag var UFO-Sverige. Nu var jag kanske inte precis det men han träffade ändå rätt. det visade sig att han känt igen mig och höll på att läsa min senaste bok.

– Jag gillar ditt sätt att hålla dig till fakta, sa han och berömde boken. Sådant blir man ju glad av.

Nästa möte kom en stund senare då ett ungt par kom fram efter att han känt igen mig från Mauri Hermundssons platta jorden-podd. En videopodd som jag inte ens vågat titta på eftersom jag blev så arg på knasbollen till tjej som satt i min soffa och hävdade att alla ljög, att det inte fanns några satelliter, att alla rymdfärder var bluff och tusen andra heltokiga saker.

Men paret lugnade mig:

– Du var bra. Tjejen framstod som tokig och du som vettig, var deras omdöme.

Och:

– Jag blev så arg på henne att jag hade velat hoppa in i programmet, sa kvinnan.

Vi pratade en bra stund innan jag och Anneli vandrade vidare på marknaden och sedan in mot stan för att sammanstråla med övriga gänget på en pub vid Stortorget. Där blev vi sittande tills hela gänget var återsamlat och vi kunde gå mot stationen i samlad tropp.

Tåget hade stått och väntat i Kumla men nu tog det oss tillbaka till Stockholm och på vägen bjöds det först på glögg och sedan på ett riktigt fint julbord. Och våra fyra fina damer var så snyggt och juligt klädda!

Det var första gången vi två åt julbord på ett tåg men det var inte så dumt. Kan vi nog göra om.

Vi slog oss ned vid var sina bord. Damerna vid ett och vi killar vid ett annat och det blev en himla trevlig resa med så mycket mat att vi rullade nästan lika bra som tåget. Godis- och efterrättsbordet gick heller inte av för hackor.

Väl tillbaka var det bara att tacka för en fullmatad dag och ta pendel och buss hem. Alltid skönt att komma tillbaka efter en dag på vift. Vi tittade på kalendern och sedan plockade jag fram Anders Palms bilder och jobbade vidare med dem samtidigt som vi såg på en science fiction-rulle, ”Moonfall” från 2022 som var lagom spännande och underhållande för oss så här i slutet av dagen.

Som vanligt avslutade jag dagen med att gå igenom mejlen en sista gång och ett långt och trevligt sådant slutade så här.Vilket känns roligt förstås:

”Att börja varje dag med att vid frukostbordet öppna din blogg på paddan ger mig en fixpunkt och normaliserad trygghet i tillvaron. En tillvaro som blivit alltmer komplex, oviss och därmed farlig, och inte bara för mig som individ utan med risk för hela vår planets överlevnad.  Det är därför balsam för själen att ta del av en normalt, sunt tänkande person som dig och jag kan även räkna in hela din familj då ni framstår som väldigt fina människor på alla sätt. Det är en fröjd att ta del av allt ditt och föreningens arbete, men även den inblick du ger i din och din fina familjs tillvaro. Tack Clas!”

Det får bli sista ordet för i dag. Klockan är 00.30. Punkt.