I dag tog jag pendel och tunnelbana in till Borgmästargatan 11 och Sofiaträffen, som är Sofia församlings mötesplats på Söder i Stockholm, för att lyssna på Inger Waern när hon höll föredrag om sina möten och varsel från änglar. Men givetvis berättade hon också om några av de möten med änglar som människor hon intervjuat för sina böcker har försett henne med.
Inger och jag har känt varandra i rätt många år nu och hon bor med sin man i Ullervad utanför Mariestad. För många år sedan var hon engagerad i Boris Jungkvists förening UFO Luftrumsbevakning men den tiden är rätt fjärran för Inger som sedan länge fokuserar på sitt intresse för änglamöten och budskap som påverkat människors liv. Inte minst hennes eget.
Det var intressant att lyssna till henne för även om vi har pratat många gånger så var det faktiskt första gången som jag fick möjlighet att höra henne hålla föredrag. Hon berättade bland annat om hur hon som tolvåring suttit på en sten ute på familjens gård då hon fick höra en röst som uppmanade henne att gå in i ladugården, vilket hon gjorde. När hon kom in i ladugården hörde hon ett hemskt ljud och fick sedan se hur familjens kalv snärjt in sig i sin kedja och var nära att kvävas. Hon hämtade sin far och han kunde sedan rädda kalven.
För Inger var detta ett ingripandet från en ängel. Det visste hon nog inte då men senare i livet har hon kommit fram till att det måste ha varit så.
Under många år har Inger alltså samlat in människors berättelser om liknande händelser men också om syner där man sett vad som tolkats som änglar. Inger själv berättade om ett sådant möte i sitt eget sovrum där hon efter lång tids bön fick se en lysande gestalt med en synlig vinge. Jag tror att de som satt i lokalen, ungefär 40 äldre, fick en hel del att fundera på. För min del kan jag aldrig låta bli att undra över hur man ska kunna skilja på dessa varelser – änglar, utomjordingar, älvor och spöken. Kanske är det frågan om ett och samma stimuli som filtreras i våra hjärnor och av oss själva anpassas till en tolkning som stämmer överens med vår egen världsbild.
Men hur kommer det sig att några av dessa upplevelser har budskap som visar sig meningsfulla? Som Ingers när hon räddade kalven. Den frågan är inte lika lätt att besvara.
Innan jag kom så långt som till Söder hade jag krånglat mig upp för att spela badminton med Stefan. Somnade inte förrän en bra stund efter 04 i morse och när jag väl skulle gå upp vid 10 fick jag kramp i vänster vad så att den värkte ordentligt när jag gav mig av till Spånga. Kanske inte det bästa läget att spela badminton. Men jag lyckades faktiskt vinna matchen och nu står det 14–14 i matcher i år. Vilket firades med två kokta med bröd innan jag hastade vidare till Inger Waerns föredrag.
Hemma igen har vi ätit kvällsmat tillsammans hela familjen och sedan har jag jobbat med UFO-Aktuellt och hjälpt Anneli med att göra ett pdf-dokument som hon ska ha till sin kurs. Har också fortsatt läsa i min nya Bibliotekstjänstbok som är rätt okej.
Ett fyrtiotal äldre hade bänkat sig för att fika, hålla en kortare andakt och lyssna till Inger.
