Trots att vi gick upp 07.45 så tog frukost och allt annat så lång tid att vi inte kom iväg på slaget 09 som jag hade planerat. Vi åt våra mackor och annat gott tillsammans med övriga UFO-Sverigegänget men allt tar sin lilla tid när så många är inblandade.
I vilket fall tackade vi Rickard och Victoria som stått för hela arrangemanget så mycket för ett riktigt trevligt dygn innan jag styrde mot Österbymo nästan en timma längre bort. Och faktum var att vi svängde in på parkeringsplatsen för vårt avtalade möte med en minut till godo.
Där väntade UFO-Sveriges fältundersökare Stig OH Hedman och den person som vi skulle intervjua, observatören Börje Ackerholt. Börje tog sedan täten till den östra stranden av sjön Östra Lägern där Börje den 16 augusti klockan 12.10 först hört och sedan sett ett deltaformat föremål, cirka sex meter i längd, flyga över sig, dyka ned mot sjön och sedan på två till tre meters höjd flyga fram över ytan innan det ”mycket medvetet” vinklade flygkroppen och flög rakt ned i sjön.
Det märkligaste var att föremålet inte lämnade den minsta krusning på ytan när det gick igenom den och något plask kunde heller inte höras.
Jag filmade hela intervjun och efteråt ställde både jag och Stig ytterligare frågor till Börje som gav ett mycket gott intryck och aldrig svävade på målet. Platsen där föremålet flög ned lodade han sedan upp till 17 meters djup.
Ni har säkert hört och läst att det nya Pentagonkontoret bland annat ska ägna sig åt föremål som kan röra sig mellan luft och vatten, något som hittills varit en omöjlighet. Men som genom en slump fick jag i dag tips om en artikel om just en sådan farkost som tagits fram av kineserna och som South China Morning Post skrev om den 21 juli.
Mötet med Börje var mycket intressant och det som kanske var mest spännande var att jag har flera andra fall som liknar detta även om det finns olikheter.
När vi lämnade Börje och Stig efter att ha åkt tillsammans i våra tre bilar några mil började vädret också bli bättre och temperaturen klättra från 15 till 19 grader. Nu var målet den lilla orten Bjuramålen utanför Vrigstad där Helena med familj väntade på oss.
Helena är dotter till Ante Jonssons andra fru och när vi kom fram möttes vi av hundar och en liten pigg kille som hade satt en plasthinkliknande korg på huvudet – något han körde hårt med under de timmar jag och Anneli var där.
Där blev vi bjudna på en underbar lunch som verkligen stack ut men också gott om tid att hinna prata om en av Sveriges mest kända kontaktpersoner, Ante Jonsson som tyvärr är borta i dag. Under samtalet med Helena fick jag en tydligare bild av vem Ante verkligen var och jag kan lugnt säga att mötet var av mycket stort intresse.
Jag har länge intresserat mig för Antes berättelser och upplevelser och vi träffades vid en rad tillfällen under åren. Efter dagens samtal har min nyfikenhet på denne man, som sa sig resa till planeten Prio och möta utomjordingar relativt regelbundet, ökat ytterligare.
När jag åkte därifrån hade jag med mig en av de två stenar som Ante sagt sig ha fått med från den okända planeten. Egentligen var jag här för att lämna tillbaka de två som Helena vänligt nog lånat ut till UFO-Sverige så att vi kunde ställa ut dem till 50-årsjubileet.
Nu fick jag hennes tillstånd att låta stenen undersökas genom att ta prover ifrån den. Inte enbart genom studier med hjälp av mikroskop. Något som ni kanske minns att jag tog hjälp av Naturhistoriska riksmuseet för at göra tidigare i år. Helena har också lovat att plocka fram en tredje sten som jag ska få behålla plus en del annat material som är av intresse.
Efter det mycket trevliga besöket. Och vill ni se en riktigt fin bild av en geting som Helena taget så titta längst ned i bloggen.
Sedan snirklade vi oss på små- och mindre vägar mot Åseda och Mörtelek där vi hade bestämt träff med UFO-Sveriges fältundersökare Håkan Fenander. Men det blev ett stopp på en andrahandsbutik i Korsberga på vägen där Anneli köpte ett linne.
Strax före klockan 17 var vi i alla fall framme i Mörtelek utanför Åseda där Håkan Fenander bor. Det var rätt många år sedan vi sågs där även om vi har träffats på kurser och lite andra arrangemang under senare år.
Håkan bjöd på fika i form av cola och vetelängd eftersom han visste att jag inte dricker kaffe. Men faktum är att Helenas man hade övertalat mig att dricka ett slags iskaffe utan koffein när vi träffades tidigare i dag och jag gick med på det i ett svagt ögonblick. Men det kan jag säga, trots att det var kallt och att det saknade koffein smakade det kaffe och därmed inte alls gott. Jag drack i alla fall upp det.
Hos Håkan blev det mycket prat om gamla tider men vi tittade också på hans böcker och klippsamling. Håkan har en hylla full av flygböcker men också en halv hylla med ufo och ämnen som vi är intresserade av. Så vi diskuterade vad han skulle göra med dessa lite längre fram när han kanske inte längre orkar bo kvar i sitt hus.
Dessutom halade Håkan fram en gammal hembygdsbok där ett vittnen berättar om en ufoobservation som jag inte tidigare kände till och som jag inte har med i min nyligen utgivna bibliografi.
Så den fotograferade jag av och lägger till samlingarna som ska föras in i nästa upplaga om några år.
Efter ett par timmar var det dags att tacka Håkan och vi fortsatte till Målilla och hotellet där. Anneli hade beställt mat så det blev middag i form av lammgryta och ris och köttfärs plus grönsallad innan vi stack i väg till Hesjön för ett kvällsdopp.
Badplatsen ligger bara ett par kilometer från Målilla och vattnet visade sig riktigt ljummet. Någon trängsel var det inte utan jag och Anneli fick stranden för oss själva. Vilket kanske inte var så konstigt då klockan var efter 21.
Vi simmade en kvart innan vi gick upp och torkade oss och då kom det faktiskt en pappa och hans dotter och avlöste oss.
Vårt hotellrum är trevligt och ligger i ett hörn med fönster åt två håll. Där kunde jag sitta och skriva med utsikt mot hotellets huvudbyggnad medan Anneli snusade på.
Men 23.30 var det dags även för mig att logga ut. Då hade jag hunnit svara på en del mejl också. Sedan blev det en god bok en stund.
