Vaknade 04.45 och hade svårt att somna om så det var bara att ligga kvar i sängen tills jag gav upp och gick upp och duschade. Strax före 07 satt jag och Anders i Frans och Alans kök och åt frukost med toast och te och fräscha frukter i yoghurt.
Och det blev en bra resa mot Newcastle. Det regn som Met Office varnat för kom i form av fyra droppar, sedan 20 grader varmt och lite småmoln. En perfekt dag att köra bil i. Särskilt bra eftersom det handlade om nästan fem timmar.
För i dag bar det av till färjan! Ett stopp vid Scotch Corner och lite BK och KFC för oss och sedan vidare. Där svek mig mitt minne, jag hade för mig att rastplatsen hade betydligt bättre mat. Klockan 17 lämnade vi Storbritannien bakom oss för den här gången.
På vägen upp löste jag och Anders ett ufofall om man nu kan kalla det för det. Jag fick ett mejl med bilder som en kvinna tagit i går och som varken hon eller hennes man förstod sig på.
Så här skrev mannen som skickade in rapporten till mig:
”Vi åkte mellan Tyngsjö och Sågen, som ligger i västra Dalarna. Hon tog foto, med mobiltelefonen, av en färggrann himmel. När vi tittade på korten efteråt så fanns det med saker som vi inte såg. Är det kameran som spelar oss ett spratt eller är det nått annat?”
Svaret, som jag och Anders var helt överens om, var att det rörde sig om en reflex i kamerans lins från solen. Väldigt vanligt misstag som många har svårt att känna igen.
Efter stoppet på Scottish Corner var det bara någon timma kvar till Newcastle och färjan men först skulle vi igenom den smala Tyne Tunnel som går under floden med samma namn. På andra sidan väntade en skylt att man skulle betala över nätet vilket vi inte var riktigt beredda på, istället hade Anders plockat fram två pund (det kostade 1,90) och var beredd att överräcka dem.
Istället fortsatte vi till färjeterminalen där vi var framme i god tid och så stannade jag vid en stängd grind för att försöka betala via den hemsida som tullen hade. Fyllde i alla uppgifterna men se det gick inte alls, trots två försök.
Efter en del läsande i mobilen hittade jag ett telefonnummer att ringa och där kunde man också fylla i samma uppgifter och vips så var avgiften överförd. Skönt eftersom det kostade över 1.000 kronor om man slarvade med detta.
Sedan tog det inte lång stund innan vi fick köra till ombordkörningskön nu med våra boardingkort i högsta hugg och efter att ha väntat kanske tjugo minuter kunde vi rulla fram till tullen som kollade våra biljetter men inte vår bil. Lite trist eftersom jag hade hoppats att de skulle öppna bakluckan där det låg ett illgrönt alienhuvud i plast och stirrade.
Ombord på färjan tog det en stund innan vår bil var rätt inpackad men sedan var det bara att gå till våning 7 där vi hade vår hytt utan fönster även den här vägen. Innan fartyget lade ut hann jag prata med Håkan E och Anneli också.
Skönt att vara ombord! Vi softade några minuter men sedan började färjan lägga ut 20 minuter före utsatt tid eftersom alla var ombord så då gick vi upp till skybaren, köpte var sitt glas öl (äntligen hade de Guinness) och tittade på när färjan (Princess Seaways) löpte ut från hamnen.
Vi var långt ifrån ensamma, halva båten hade samlats i den sköna måndagskvällen för att titta på när vi gled genom hamnutloppet och vidare ut på havet. Vi filmade lite och tog kort, bland annat på en fiskmås som svepte över oss som en bomullstuss i vinden.
Efter ett besök i butiken där jag hade order om att köpa en Limoncello till Anneli gick tillbaka till hytten för att invänta 20.00 då vi hade tid i bistron. Så nu slapp vi buffén.
North Sea Bistro visade sig hålla bra klass och vi tog båda dagens soppa som förrätt och crème brûlée till efterrätt. Däremellan åt Anders pärlhöns och jag en fin, ”blue”, entrecôte med en Newcastle Brown för min del.
Där satt vi i 90 minuter och tog det lugnt, höll lite kontakt med Rickard på hemmaplan eftersom mobilnätet fortfarande lyckades sträcka sig ut till vårt fartyg, och gick sedan tillbaka till hytten för att surfa, skriva och slappa.
Det blir en tidig kväll i kväll men jag har en ny bok att läsa, ”The age of miracles” av Karen Thompson Walker som bådar gott efter de första sex kapitlen. Köpte den vid Scottish Corner där Oxfam hade ett bokbord. Kul att läsa en bra bok igen!
Så redan före 23 hade vi lagt oss. Bara att hoppas att det går att sova då mannen i hytten intill snarkar så att det hörs till vår. Men havet är lugnt och inte en våg känns.
