Barcelona – Dag 1: Erling och Kate

Jag, Kate, Anneli och Erling utanför Los Caracoles.

Upp i ottan, bilen till Markus och sedan till terminal 5 för att checka in bagaget till Barcelona. Och sedan tog Markus bilen hem. Ganska mycket lätt som en plätt även om säkerhetskontrollkön tog drygt 25 minuter vilket var trist.

Men vi var ute i tid och hann äta en macka innan det var dags att gå ombord på Norwegians flight 4251 och lyfta mot Barcelona.

Och tre timmar och 25 minuter senare var vi här. Då hade vi hunnit äta en kycklingbaserad lunch som inte var så dum och jag hade läst 150 sidor till i min BTJ-bok ”Sveablot”.

Inflygningen.

Vi mötte en vägg av värme när vi gick av planet och det var viss skillnad mot de nio plus som vi hade lämnat Stockholm med. Sedan kom väskorna hyfsat snabbt, i alla fall min, och snart var vi ute i entrén där v i skulle bli mötta av en person med en skylt med den internationella ufokonferensen på.

Men så blev det inte. Ingen skylt. Och hur vi än kikade runt kunde vi inte den minsta spår av någon sådan.

Så jag mejlade arrangörerna men fick inget svar. Så, efter en stunds väntan, så ringde min telefon och i andra ändan hördes en röst från en man som sa att han stod utanför ankomsthallen och väntade. Och där var han.

Vårt hotell.

Det tog bara en kvart in till hotellet men så kör också de flesta i den här stan som biltjuvar är de kan.

Vårt hotell, Hotel Catalonia Barcelona Plaza, visade sig vara en närmast sovjetisk byggnad som dock var fin inuti, om än lite murrig och träfanérstung. Hotellet ligger vid Plaça d’Espanya, alltså centralt, och här finns goda kommunikationer.

Framme vid hotellet.

De första vi såg när vi skulle checka in var Erling Strand och Kate Thorvaldsen från Norge som också de ska hålla föredrag, fast i morgon, jag håller på lördag. De hade fått vänta i flera timmar eftersom deras två rum inte var klara och vi kunde konstatera att också vi hade ett mindre problem – arrangörerna hade missat att ge oss ett dubbelrum och vi var bokade i två enkelditon.

Men det fixade sig och efter en stunds palaver hade vi fått ett dubbelrum på andra våningen.

Anneli håller ordning på min glass.

Efter att ha sagt hej på Erling och Kate gick vi upp och packed upp, vilade oss en stund och sedan tog vi oss rakt över gatan till en före detta tjurfäktningsarena, numera ombyggd till köpcentrum. Där hittade vi en riktigt spännande glassbutik som visade sig ha underbara glassar.

Fin utsikt.

Vi kikade runt lite innan vi tog rulltrappan upp till översta etaget där det var en strålande utsikt och man kunde gå runt hela 360 graderna och kika på staden.

Cirkulationsplatsen Plaça d’Espanya.

När vi vandrade runt och tittade på utsikten slank vi in på Quinto Quinta, en av restaurangerna, för att ta en drink och titta på utsikten. Anneli köpte en San Miguel Selecta som visade sig vara en riktigt bra öl, och jag tog dagens drink som byggde på melon. Min drink kostade 10 € och Annelis öl 4 €.

På Quinto Quinta.

När vi suttit där en timme tog vi rulltrappan ned och gick tillbaka till hotellet där vi kikade in på själva konferenssalen en trappa ned under entrén. Där blev vi välkomnade av arrangörerna som var översvallande positiva över att äntligen ha fått dit mig – de har frågat två gånger tidigare.

Jag passade också på att testa ljud och bild med hjälp av en tekniker och allting funkade perfekt från min bärbara dator. Det kommer inte att bli några tekniska problem på lördag. Pratade också med min tolk Roksana Rajtmajer (från Polen) om att jag gjort en del tillägg i min presentation som hon kanske bör känna till.

Klockan 19.30 hade vi bestämt träff med Erling och Kate i lobbyn för att ta en taxi till Los Caracoles, en restaurang som Anneli blivit tipsad om. Den ligger off La Rambla på Escudellers 14 som är en mysig gågata.

Medan vi satt och pratade kom flera andra som ska delta i konferensen och hälsade på oss, bland andra Linda Moulton Howe som jag inte träffat tidigare. Efter en kvart var det dock dags för oss att ge oss iväg och det blev full fart längs Avenida del Paral Lel och längs vägen plingade det i min telefon att drottning Elizabeth hade avlidit 96 år gammal. Min första tanke var at nu fick de bråttom på jobbet.

Inne på restaurangen.

Los Caracoles visade sig vara en riktigt häftig restaurang. Inte nog med att man fick gå in i den rakt genom köket där kockar och medhjälpare eldade på och rusade runt medan vi kryssade mellan dem längs en smal gång. Dessutom skulle vi sedan upp för en minimalt smal trappa (som ingen normalviktig amerikan hade klarat) till andra våningen där vårt bord fanns.

Det blev ett par timmars trevligt prat och maten var riktigt bra. Jag, Erling och Anneli tog sirloinstek medan Kate tog en entrécôte. Min beställdes så lite stekt som de vågade (vilket gladde hovmästaren) medan Kate beställning om en välstekt möttes med en fnysning.

Till detta drack jag, Anneli och Erling en fin lokal Rioja, Les Terrasses från 2019, som kostade 40 €. Vi var alla mycket nöjda med vår middag även om det blev lite språkförbistring när det gällde tillbehören i form av sallader och potatis.

När vi betalat och tagit oss ut via köket vandrade vi till närmaste större gata och tog en taxi till hotellet. Där hade jag lite mejl att ta tag i, bland annat ett från min vän George i Moskva som träffat Boris Sjurinov och ett från Dave Clarke i Sheffield där vi bokade ett zoommöte till på onsdag. Plus en del uforapporter.

23.30 var det sängen med min bok.

Loading