Årets folkbildare – en ära!

En ära!

I dag fick jag ta emot priset som Årets folkbildare 2024 av Vetenskap och Folkbildning under föreningens årsmöte i Örebro. En fantastisk ära som jag verkligen är glad över.

Dagen började med förstärkt frukost hemma hos Claes och Åsa innan jag satte mig i bilen och körde in till ABF:s lokal i centrala Örebro för att vara med på VoF:s årsmöte som i mångt och mycket liknade det vi brukar hålla inom UFO-Sverige. Frågor om hur man ska öka inkomsterna, under vilken tid som ett medlemskap ska gälla under ett år och hur man ska kunna få fler medlemmar stod på dagordningen.

Dessutom fanns det frågetecken kring vad en del av de lokala grupperna egentligen gjort under året.

Jag tyckte ändå att UFO-Sverige verkar ha bra koll på mycket som vi kanske brukar tycka att vi är dåliga på. Så det kändes bra.

Lina Tebbla blev i alla fall återvald till ordförande och det var också hon som senare, efter lunch på Coco Thai på Storgatan 13 (helgbuffén kostade 156 kronor), överräckte diplom och check i jätteformat till mig.

Jag träffade många som jag kände sedan tidigare, bland annat Dan Larhammar, som höll ett föredrag om det företag som fått föreningens förvillarpris för året. Funmed-koncernen för vilseledande marknadsföring, överdrivna påståenden om betydelsen av kosttillskott vid behandling av kroniska sjukdomar, samt dyra och icke evidensbaserade behandlingar av patienter.

Staffan Lückander och Dan Larhammar.

Och jag satt bredvid en gammal kamrat, magikern och mentalisten Per Johan Råsmark, under hela dagen. Per Johan kan upprepa alla de trick som Uri Geller kör med men utan att påstå att han gör det på något övernaturligt sätt.

En av de första som kom fram för att hälsa på mig var Erik Marklund som jag aldrig talat med tidigare. Han var oerhört tacksam för att AFU hade skannat hans pappas spökrapporter och skickat dem till honom och hans syster. Alltså det material som prästen Stig Marklund använt när han skrev sin bok ”Spökerier i Sverige” 1996. Pärmen med alla brev och upplevelser hade skickats till Jack Werner som arbetar med en serie om ”övernaturliga fenomen” för TV4 och då genom en person som köpt dödsboet efter Stig Marklund.

Jag och Erik Marklund.

Fred Andersson, som också jobbar med serien, hörde av sig till mig och jag fick låna pärmen av jack och så skannade vår fantastiske skanningschef Leif på AFU allt på några få dagar.

Erik var överlycklig över detta och vi pratade en hel del under dagen.

När det blev dags för mig hade Anneli, Claes och Åsa anslutit och satt i publiken. Riktigt kul att ha min kära fru och fina vänner på plats när jag fick priset. Söta Anneli hade dessutom köpt blommor till mig som hon gav mig framme på scenen. Så omtänksamt!

Lina Tebbla överräcker checken och ett fint diplom.

Och direkt efter prisutdelningen höll jag ett tre minuter långt tacktal och efter det ett 40 minuter långt föredrag om AFU där jag också bakade in ett ufofall som vi löst. Jag tror att allt blev mycket uppskattat.

Det är givetvis helt fantastiskt att få ett sådant här pris och att få det av en organisationen som är kritiskt granskande och inte ger det till vem som helst. För mig är det ett erkännande för hur hela UFO-Sverige arbetar och att det vi gör håller bra kvalitetet.

Efter att ha tackat för mig gick jag tillsammans med Anneli, Claes och Åsa till Tacobar på Stortorget, där vi har varit förut. Billigaste bubblet i stan men också bra tacos. Något bubbel blev det ju inte för min del eftersom hade bilen med men de andra skålade för mig medan jag höjde glaset i en iskall cola. Gott det med.

Nöjd tacosätare.

Våra tacos var också mycket bra och prisvärda och som ni kan se på bilden ovan var Anneli klart nöjd hon också.

Klockan 17.30 var vi på plats i Konserthuset för att se och lyssna till Svenska kammarorkestern, skådespelare från Lerbäcks Teater och elever från kulturskolor i länet som spelade upp en riktigt bra föreställning byggd på Astrid Lindgrens ”En kärlekshistoria” som handlar om hur hennes föräldrar möttes och sedan älskade varandra livet ut.

Långa applåder blev det.

Mycket känslosamt och bra. Dessutom var musiken ett av George Riedels absolut sista verk innan han gick bort. Den spelades bara i tre föreställningar så vi var glada att vi fick biljetter till den.

Med våra halvaprisetglassar i hanen.

Ute möttes vi av blå himmel och fortsatt fint, men svalt, väder då vi gick tillbaka mot bilen. Längs vägen såg vi ett gäng tjejer sitta och äta glass utanför Pressbyrån och på skylten stod det att den såldes för halva priset. Så vips in och investera!

Väl tillbaka hemma bjöds vi på en smaskig fisksoppa och ostbricka och en massa trevligt prat. Men vid midnatt var det dags för mig att säga godnatt. I morgon kör vi till Sala.

En bra dag.

Loading