Upp i ottan för att klockan 07.30 precis köra mot AFU i Norrköping. Men jätteköer ut ur Stockholm och förbi Södertälje gjorde att jag och Anneli kom fram tjugo minuter sena.
Målet var att packa ur en del donationer som ska till AFU plus Thomas datorlådor som vi plockade upp i Bålsta i går. Anders var på plats liksom Leif och två andra ur personalen.
Vi blev inte kvar mer än en dryg kvart. Då hade vi också packat bilen med Newcastlebibliotekets samlingar från Tyne UFO Society som vi fått låna för att skanna åt dem och åt oss. Nu ska de återlämnas, vilket är ett av målen för resan.
Nästa stopp blev Max i Jönköping för att äta lite lunch och för att tanka bilen en bit längre bort. Burgarna var verkligen inte bra. Mer kokta än stekta och saggiga så att de tappat all smak. Trist.
Under resan hann vi också prata med fred, Carl-Anton, Rickard och några till men nu var det bara att fortsätta över bron och till Danmark och sedan till färjan i Rødby.
Väldigt krångliga köer förbi Köpenhamn sinkades oss ännu en gång och det såg ut som att vi skulle få problem att hinna fram till färjan i tid. Den skulle gå 17.45 och det går visserligen fler färjor men vi ville komma ned till hotellet i Tyskland i tid så att vi fick lite tid att slappa också.
Köerna fortsatte på E47:an mot Rødby men efter att ha kört så fort hastighetsbestämmelserna tillät var vi framme 17.31 och kunde plocka ut vår biljett ur den numera helt automatiska biljettautomaten. Till Öresundsbron körde vi i den blå filen och där kände en kamera igen vår registreringsskylt så bommen flög upp snabbt och fint.
Några minuter efter det att vi stannat till i kön till färjan kunde vi rulla ombord på ”Schleswig-Holstein” och äta en tidig middag i form av schnitzel (Anneli) och dubbla Frankfurter med pommes (undertecknad). Överfärden tar 45 minuter och det är en perfekt avkoppling på en lång resa så jag hoppas att färjorna blir kvar den dag som man öppnar tunneln. Köra får man ju nog av ändå.
Som vanligt stannade vi på Aralmackenpå E47 vid Grossenbrode för att tanka och för att köpa ännu en flaska vatten. En blev köpt på färjan liksom den obligatoriska flaskan Bailey’s som kommer att bli vår lilla nattfösare under resten av resan. Lite godis inhandlades också ombord.
Anneli passade också på att göra rutorna rena från krockade insekter (betydligt fler än sist) och sedan styrde vi vidare längs 1:an för att en dryg timme senare parkera vid Hotel Stadt Reinfeld där jag bott två gånger tidigare. Nu fick vi ett toppenrum, sort och med balkong och fin utsikt.
En snabb visit där och sedan gick vi ut på stan för att ta en kall öl. Restaurangen som legat intill hotellet hade stängt för gott vilket inte var så förvånande. En av dem som drev den var det suraste jag mött medan den andra var trevligare.
Så vi tog sikte mot centrum som var rätt dött förutom några ungdomar som hängde utanför en kinarestaurang där vi kikade in men snabbt gick igen de de inte tog kreditkort. Vi fick i alla fall en anvisning att gå längs Paul-von-Schoenaich-Strasse där en av de som jobbade på kinarestaurangen trodde att det fanns något som var öppet.
Mycket riktigt. I slutet av gatan låg en grekisk restaurang vid namn Rhodos där det var både öppet och möjligt att få en öl. Ingången var lite lustigt placerad på andra våningen och dit fick man gå längs en gata som ledde till restaurangens parkering.
Efter kontroll visade det sig att de hade såväl öl som möjlighet att ta betalt med kreditkort.
Vi satte oss ute med en fin utsikt mot sjön Herrenteich och solnedgången. Och drack var sin Duckstein på fat och bara njöt en stund av tillvaron. När notan skulle in (det gick på 140 kronor tillsammans) undrade kyparen om vi ville ha en ouzo också. Inget jag gillar, har svårt för anis. Men vi tackade ja till en att dela på. Iskall var den och Anneli gillade den. Inte jag så mycket.
Därefter vandrade vi tillbaka till hotellet för att skriva och slappa och prata med Stefan Svensson i Mariestad för att planera den kommande grabbträffen till hösten. I säng vid 23 blev det.
