Vaknade 08 och åt frukost med Lena där jag bott i natt och sedan körde jag till Hällekis för att träffa Gustav Nordh som driver ett fint antikvariat där. Det ösregnade längs vägen men framåt förmiddagen slutade det och blev enbart mulet.
Jag hade med två kassar med lite bättre böcker till honom och Gustav var nöjd och bestämde sig för att köpa rubbet. Hur mycket det blir vet jag inte ännu men som vanligt går pengarna till AFU. En bra inkomst och pengar behöver vi alltid.
Innan det blev dags att köra till Torsö satte jag mig och gick igenom föredraget hemma hos Lena och sedan började jag skriva på det jag ska hålla i Norrköping på onsdag. Tycker att jag fick till onsdagens bra och Torsös visade sig fungera alldeles utmärkt när jag väl stod i talarstolen på bygdegården.
Innan jag lämnade Lena kom Rasmus från Skövde, dit han nyligen flyttat ihop med sin tjej Alice. Så vi hann prata en stund innan jag körde ut på den väldigt problematiska Europavägen mot Mariestad och sedan Torsö.
Arbetena med att (äntligen!) bygga motorväg förbi Mariestad har stängt av flera vägar helt och omdirigerat trafik som ska in till stan. Nå, väl på rätt väg ringde jag Fred för att prata bort en stund samtidigt som jag stoppade i mig en Big Mac som blev min lunch på vägen.
När jag stannade för att tanka var det Anneli och Ylva som jag hade i luren men sedan var det bygdegården där man som bästa höll på att fixa 70-talet räkmackor som skulle serveras i paus.
Jag gjorde som vanligt och testade tekniken. För går något fel här behöver man alla minuter som finns för att komma till rätta med felet. Det har jag lärt mig genom åren. Men allt funkade perfekt! Bild och ljud och mikrofon. Underbart när det är på det viset.
Det strömmade in folk både från ”ön” och från ”stan” och jag ställde mig vid dörren för att hälsa alla välkomna och hinna byta några ord med en del. Ett perfekt sätt att knyta an till publiken. Flera personer berättade att de känt min mamma Elsie och pappa Lennart och många berömde mitt Sommarprat. Det värmde.
En extra krydda var att Anders Schönborg kom och deklamerade (på västgötska) Hasse Nilssons ”Flujande Tefat å dä” för en nöjd publik. Och det lustiga var att Anders ringde mig på förmiddagen precis när jag satt och gjorde i ordning bilden till mitt föredrag som innehöll ljudfilen med den dikten. Otrolig tajming. När jag berättade för Anders att jag skulle spela upp den under föredragen högg Anders blixtsnabbt och erbjöd sig att komma dit och läsa upp den i egen hög person!
Så bra det blev och så överraskad publik var! Anders deklamation kom precis inna paus då vi alla åt räkmackor. Och jag satte mig vid Benny Jansson för att prata lite. Flera andra hängde på och snart fick jag serverat inte bara mackan, med cola, utan också berättelser om märkliga saker på himlen.
Efter paus, då det också varit lottdragning, drog jag igång igen. Nu lämnade jag de spännande svenska ufofallen och fortsatte med AFU och vad som finns där. Efteråt fick jag dubbla, långa, applåder och det var riktigt fint. Jag hann också prata med många andra innan de gick hem till sitt men till slut kunde jag byta bort lackskorna, ta på mina sköna vardagsdojor och köra hem genom ett mörknande Mellansverige. Inga stopp men en hel del prat med nära och kära.
21.50 kunde jag packa ur bilen, bära alla prylar till rätt plats, tömma diskmaskinen och ta ett par mackor.
Jag fick också ägna en stund åt att byta till ett nytt Chrome i stationära datorn eftersom det jag tidigare hade hade dött när jag skulle använde webbläsaren i lördags. Men nu är allt igång igen, inklusive bokmärken.
Pratade också med Johan på rapportcentralen om ett fall vi jobbar med (positiva saker där) och med Håkan som fått mejl från våra norska vänner att deras tidning ska vara klar i morgon förmiddag. Skönt. Då kan Håkan skicka allt till tryckeriet föe lunch i morgon.
På slaget midnatt borstade jag tänderna och sedan gick jag igenom ett mejl från min redaktör på Semic som hade skrivit ihop ett batteri med frågor som hon ska ställa till mig när jag står på Bonnierscenen på Bokmässa på fredag. Såg bra ut men jag petade lite. Vi pratar till exempel aldrig om att något är oförklarligt utan oförklarat.
Sedan blev det faktiskt sängen.
