2022 träffades vi i Toulouse när den franska rymdstytrelsens ufogrupp höll ett möte där under ett par dagar. Och vi klickade. Inte nog med att Michel samlar på prylar och artefakter med anknytning till ufo han visade sig också vara en riktigt trevlig man. Ett år äldre än jag och tidigt med i den franska uforörelsen.
Nu kom han från Paris och jag plockade upp honom på Arlanda 12.30. Sedan bar det av till Welcome hotel där han ska bo för att checka in och för att äta lunch tillsammans. Lunchen var opreblematisk men det blev desto intressantare att försöka hitta hans rum, nummer 409.
Vi gick intet ont anande in i hissen bara för att upptäcka att trots att vi skulle till våning 4 så fanns det bara knappar för våning 1–3. Vi tryckte på trean. När vi kom ut ur hissen frågade vi en dam som satt där var nästa våning fanns. Hon berättade då att vi var tvungna att ta hissen ned och gå till en annan hiss, längre bort i korridoren. Det gjorde vi.
Det intressanta med den hissen var att den hade knappar 1, 2 och 4. Ingen trea. Men fyran fungerade fint. Nu var inte överraskningarna slut bara för den saken. Visserligen fanns rum 401 alldeles utanför hissen och sedan fortsatte numreringen uppåt. Men det spännande var att intill rum 401 fanns rum 411 då 409, som var Michels nummer, låg åt precis andra hållet.
Nå, väl installerade körde vi hem till mig och Anneli, tog en lång rundtur i huset (Michel trodde att han hamnat på AFU redan nu – men det besöket får vänta tills i morgon) och sedan satte vi oss och gick igenom Michels föredrag som han ska hålla på AFU i morgon.
Mycket prat blev det och hela tiden var det intressant. Och jag fick också möjlighet att bjuda Michel på en Spökraketöl. Ni kan se hur nöjd Michel blev på bilden överst, inte minst för att han fick behålla tomflaska som nu kan införlivas i hans samlingar.
Det blev en paus för mat då Anneli lagat en underbar lasagne och då fick Michel en Omnipolloöl med flygande tefat och utomjordingar på burkens sidor. Och mera prat. Efterrätt också i form av goda ostar och till slut lite chokladgodis till dem som äter sådant.
Det skulle dröja till 21 innan jag körde Michel till hotellet. I morgon ses vi igen.
Dagen började annars med att jag körde till Handlar’n för att höra vad som hänt med mitt UPS-paket. Då hade jag hunnit chatta med en idiotisk robot på UPS webbplats, en robot som inte kunde svara på något. Ett sådant idiotiskt påfund det där är.
På Handlar’n kunde man bara konstatera att mitt paket (med nägra böcker från Enigma Labs i New York) inte fanns där men att det låg drösvis med paket från UPS som inte hämtats ut av deras mottagare. Att så var fallet förstod jag senare när jag ringde UPS kundtjänst, för detta företag kontaktar inte mottagaren med sms eller någon annan form av meddelande om inte avsändare explicit sagt till om detta.
Jag tog faktiskt bilen och körde till UPS kontor i Veddesta, inte långt från där vi bor, och där fick jag prata med en trevlig tjej som enbart pratade engelska. Hon konstaterade att mitt paket skickats till ”lost and found” i Tyskland och där skulle det bli liggande, oklart hur länge, om avsändaren gick in i ett särskilt formulär och fyllde i det. Då skulle det kunna skickas tillbaka till Sverige igen.
Jag är inte imponerad av hur UPS funkar och på Handlar’n sa personalen att de avrådde alla från att använda firman. Det gör jag med.
Sedan kan det vara på sin plats att påpeka att något hänt med mitt Facebook-konto i datorn. Jag kommer inte in på det sedan några dagar. Däremot på mobilen. På datorn påstår en tråkig skylt att jag bytte lösenord i måndags (det gjorde jag inte) och att de lösenord jag nu försöker skriva in inte är okej. Suck! Detta har och gjort att jag inte får några påminnelser om födelsedagar! och jag som varit så noga med att gratta folk. Allltid!
Nu får jag inga sådana påminnelser och i telefonen ser jag dem inte. Så förlåt alla som jag har missat den senaste veckan. Risken är att jag fortsätter missa folk jag bryr mig om.
Vid midnatt var det dags för sängen för undertecknad. Anneli hade hunnit tjuvstarta.
