Efter frukost tog jag bilen till posten för att lämna några paket med böcker och sedan blev det ett stopp på apoteket för att hämta min nässprej som börjar ta slut. Väl hemma jobbade jag en stund med Anders Palms arkiv då Anneli var borta på yogan och när det blev lunch körde jag till Årsta.
På vägen dit pratade jag med min tidigare skyddsombudskollega Hans Arbman som jag brukar ringa då och då. Roligt att hålla kontakten med arbetskamrater som man känt länge. i Hans fall jobbade vi tillsammans i tio år med skyddsarbetet på DN och åren under pandemin blev oförglömliga.
I Årsta väntade Mats Areskoug på mig för att vi skulle äta lunch på det vanliga stället och i dag blev det ju inte raggmunk. Det var länge sedan vi sågs någon annan dag än tisdag. Men rostbiffen med potatissallad var också fin även om portionen var lite skral.
Jag hade med mig en liten skrift om en ovanlig sevärdhet i Västergötland, som Mats givetvis kände till (allt annat hade förvånat mig) och han överräckte en liten kasse där det bland annat fanns tre samlarhäften, två från 1936 och ett från 1938. Sådant gillar jag! Inte minst det som hette Vår underbara värld där det fanns både raketer, kometer och havsvidunder. Ni kan se bilder sist i bloggen.
Vi blev sittande en bra stund och det var roligt att höra att Mats börjat få ordentligt grepp på sin kommande bok och att han och Eva kommer att ägna en del av sommaren åt att åka till några av de platser som han skriver om.
Mats är en av dem som jag håller kontakten med efter åren på DN. Han är fylld av kunskap och en riktigt trevlig kille.
På vägen hem fick jag ett sms från Synsam att mina nya glasögon var färdiga så jag styrde bilen dit istället för hemåt. Och nu har jag äntligen ett par fungerande glasögon på nära håll igen och ett par solglasögon med rätt styrka.
Anneli hörde av sig på vägen tillbaka så jag plockade upp henne i Jakobsberg där hon hade ett ärende.
Efter att ha kopplat in ett nytt munstycke till vår trädgårdsslang så att Anneli kunde vattna hörde jag att det surrade från vår buske vid verandan och se där, där for två humlor omkring! En stor och en liten. Så efterlängtade. Ni kan se den större här överst. De är ju lite sena på grund av det knepiga vädret så en del träd i trädgården har redan blommat över. Inte så bra.
Men den stora hade i alla fall fullt med pollen under kroppen.
Under eftermiddagen jobbade jag vidare med Anders Palms arkiv men också med att skriva till nästa nummer av UFO-Aktuellt. En artikel blev det under dagen.
När Anneli kom hem var jag nästan klar med revbensspjällen som smakade alldeles utmärkt när vi väl slog oss ned vid bordet. Sedan var det bara att fortsätta med Palms saker en stund till innan det var dags för lite teve, en dokumentär om ”Ett fall för Vera”. Inte så dum. För nu är det slut efter 14 år och vi tänker absolut titta på den sista säsongen så snart det går.
Jag skrev också en kortare artikel om Wall Street Journals avslöjande (som jag nämnde i bloggen i går) som Tobias lade ut på ufo.se. En längre version blev det också men den kommer i nästa UFO-Aktuellt.
Mer kommer.
