Sista natten för Frida


Egentligen skulle jag ha skrivit på nya boken men så fick jag en förfrågan att skriva en artikel åt Semic och deras ”Julstämning”. 10.000 tecken som kändes överblickbart. Så efter att ha tagit ned tvätten och pratat med Swedbank om vårt nya lån, diskuterat lite AFU-frågor med Håkan B och sorterat in ett gäng digitala fler på de externa hårddiskarna satte jag mig och började skriva.

Artikeln ska handla om AFU och jag hann 8.000 tecken innan det var dags att äta lunch och sedan gå till jobbet. Ska försöka hinna med resten i morgon om det går, men jag vet att det är mycket annat som ska hinnas med på förmiddagen så vi får se.

Om ni undrar över matbilden ovan så är det för att fira Frida Hansson som i dag gjorde sin sista natt (!) med oss på DN.se. Nu går hon över till att jobba dag istället vilket alla tycker är tråkigt. Frida är duktig och trevlig och snappar upp nyheter innan någon annan hinner se dem. Så jag bjöd henne på middag på Rosa Drömmar och så gick vi iväg tillsammans med Monica, Åke och Gustav.

Annars gick mycket i coronavirusets fokus men jag hann också förbereda mig för en intervju som en elev på Engelska skolan ska göra med mig i morgon om relationerna mellan USA och Iran.

Sedan är det bara att konstatera att det råder något slags Venushysteri just nu. Många förstår inte att den starkt lysande ”punkten” på himlen är vår granne i världsrymden och de som trots allt gör det tar biler som blir konstiga med reflexer och rörelser som skapas av deras egna rörelser när de inte kan hålla kameran stilla.

På Facebook skriver de som vill tro att de små reflexerna i kameralinsen är ”skepp” och ”vänner” passar på att gilla och häpna. Själv häpnar jag över människors godtrogenhet, vilja att tro och okunskap om elementära astronomiska fenomen och hur deras egna kameror fungerar.

När jag kom hem var klockan framåt 02 och jag hoppade snabbt i säng.

Expressen hade ingen större lycka stavningen under skidskyttet.

108 total views, 4 views today