På förmiddagen satte jag in de omkring 1 200 kronor som jag fått ta hand om i kontantkassan från kiosken och bokförsäljningen från helgens expo i Jönköping på UFO-Sveriges konto och betalade några räkningar. Men jag var uppe tidigt för ett ärende och när jag kom hem var Markus på väg ut, till sitt jobb.

Pratade en stund med Anders Dahl som hörde av sig och med Tobias som fick nya styrelselistan att lägga ut på ufo.se. Blev också uppringd av Nordea och så kunde vi slutföra förhandlingen om våra nya lånevillkor som nu har bundits till tre år.

Under lunchen på verandan kunde vi konstatera att det skulle bli en fortsatt varm dag och som mest visade bilens termometer 28 grader. Medan Anneli var kvar hemma körde jag till Hasse vid Skälby idrottsplats för att hämta ännu fler böcker som han ville donera till AFU och sedan hem för att sortera dem i två högar: Böckernas hus och Röda rummet.

Nu visade det sig att Röda rummet blir lite problematiskt den närmaste tiden då Karl-Axel inte var riktigt kry; han ringde under eftermiddagen och vi fick ställa in en planerad träff. Hoppas att han snart är bättre så att jag kommer iväg till Uppsala med ett lass, det behövs verkligen.

Mellan 13.30 och 14.30 var det dags för ett zoommöte tillsammans med Anders och Thomas på AFU och Pelle som jobbar på Arbetets museum i Norrköping där vi diskuterade olika vägar för arkivet att söka pengar. Ett mycket givande möte. För pengar behöver AFU om vi ska fortsätta expandera och kunna ge alla som frågar de tjänster som vi vill kunna leverera.

Tog en stund och gick igenom hälften av de Se-tidningar som Carl-Anton skickat med mig i lördags. Se från 1954 närmare bestämt. Hittade en stor ufoartikel, en del om andra mysterier och väldigt mycket intressant att läsa om hur världen såg ut då med terrordåd, mobbande elever i skolan och krig. Inte utan att det gick att känna igen sig tyvärr.

15.30 satt jag och Anneli i bilen för att köra in till Mother India på Upplandsgatan 6, en indisk restaurang vilket namnet avslöjar. Där fanns redan Ylva med sin bror Mats och vännen Svante och snart anslöt också Mats fru karin. det var ganska tomt på restaurangen vilket var skönt då vi hade mycket att prata om.

Maten var utmärkt och jag fegade med min sedvanliga Chicken Butter Masala (brukar vara tikka, men man kan inte få allt) och till förrätt padadums och till huvudrätten vitlöksnan. Inga överraskningar där alltså.

Att vi träffades just där hade sin skäl eftersom vi hade biljetter till den exklusiva engångsföreställningen ”Owe Thörnqvist 95 år” på Scalateatern ett kvarter bort. 600 biljetter sålda och massor av folk som på något vid hade anknytning till denne fantastiska låtekvilibrist som till en början satt i publiken men efter paus flyttade upp på scenen där han både sjöng och spelade munspel. Så imponerande av en 95-åring!

De som hyllade honom var artister som Lill Lindfors, Sylvia Vrethammar och Tommy Körberg men också familjen Dominique och en hel rad andra. Allt hölls samman av den fantastiskt tajmade och rolige Stefan Grudin. Så ska en konferencier fungera!

Det var tur att det var paus för värmen inne på Scalateatern var i svettigaste laget. Det blev ett glas kallt vatten och så lite frisk luft utanför entrén i trettio minuter innan det var dags att gå in igen.

På vägen in sprang jag på Ulf Elfving som jag gjorde flera ufoprogram med på 90-talet och vi hann prata några minuter. Ulf var en av sin tids allra bästa radiojournalister och det var roligt att byta några ord efter alla år.

När allt hade avslutats med att födelsedagsbarnet själv ledde alla artisterna i ”Varm korv boogie” (så bra och så kul!) var det bara att bilda kö utanför ingången för där stod ett par ”korvgubbar” från Svenska korvakademien och serverade finfina korvar med bröd helt gratis till alla gästerna. Jag pratade en stund med akademiens ordförande Christina Möller i den ljumma försommarkvällen.

Men sedan bar det hem med Ylva som medpassagerare och därefter till oss för att packa och fixa det sista inför föredraget i Götene i morgon. Fick ett meddelande därifrån att alla biljetter nu var sålda.

Sist på kvällen, efter midnatt för att vara lite mer precis, gick jag igenom mitt föredrag efter att ha svarat en kille som skickat in bilder till UFO-Sverige. Som nästan alla bilder vi får in visade de som prickar och fläckar på långt håll. Vart tog ”tefaten” vägen? Och varför tycker många att oformliga prickar på en bild är intressanta? Borde vi inte ha lite högre ställda förväntningar på ufona?

Klockan hann nästan bli 01 innan jag kom i säng.