I dag blev det två turer på sammanlagt 200 kilometer till Anne Larsson utanför Arlanda som en gång var aktiv i Solna Astronomiska Förening, en astronomiförening som var lika mycket en ufoförening under Erik Fredrikssons ordförandeskap. När Erik gick bort räddade jag hans arkiv som nu finns på AFU.

Anne och jag har känt varandra länge så nu när hon ska städa ur huset ringde hon och undrade om jag ville ha en himla massa böcker. Och det ville jag. Så det blev alltså två resor med cirka 60 kassar sammanlagt som jag senare på dagen gick igenom och sorterade i garaget. Många riktigt bra faktaböcker var det som kommer att gå alldeles utmärkt att sälja till förmån för AFU.

Jag fick också två lådor med ufomaterial som jag inte hann gå igenom men det får jag nog tid att göra på måndag.

Under dagen har jag fått en massa mejl och mess som tackar mig för mitt arbete med UFO-Sverige. Flera skriver hur mycket jag har betytt för deras intresse och det värmer verkligen. Nu kommer jag inte att lägga ned mitt ufointresse trots att jag inte längre kommer att verka som ordförande. Så illa blir det ju inte. Jag finns fortfarande här!

Men det var nära att jag inte hade suttit här i dag. För när jag körde till återvinningen innan jag for vidare till Sigtuna för att träffa Anne så inträffade det en olycka som kunde ha slutat illa. Jag stod en bit bort i kön och började bära skräp och såg inte att en av de anställda hade ställt en sopskyffel i plast i den gång som alla måste gå för att komma till de olika stationerna.

En riktigt farlig och dålig placering.

Eftersom jag hade en hög i famnen såg jag den aldrig utan klev på själva bladet som man ska sopa upp skräp på och det var som att kliva på en isfläck. Allt gick på en tiondels sekund och jag kände bara hur marken försvann och att jag flög rakt in i en stenhård containersida innan allt blev svart i kanske lika kort tid som själva fallet tog. Jag hann känna hur jag slog i hela min högersida, foten, knät, armen och handen innan jag bankade huvudet i en stålstolpe.

Där blev jag liggande och kunde inte ta mig upp. Ordentligt mörbultad. Två anställda kom fram och hjälpte mig upp och det gick bra. Inget var brutet men revbenen värkte som bara den och när jag sedan tittade under skjortan såg det inte kul ut.

Huvudet klarade sig bra tack vare att jag tog den värsta smällen med högersidan av överkroppen. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om jag slagit i skallen först. Då hade jag kanske inte skrivit den här bloggen.

Under kvällen tittade jag på ”Mästarnas mästare” och sedan blev det datorn en stund. Och så var det städdag hemma i dag. Det glömde jag skriva.

I säng en bra stund efter midnatt för att läsa och vila kroppen.