Vaknade vid 06 och kunde inte somna om men det gjorde inte så mycket. Kände mig utvilad efter sex timmars sömn så jag låg kvar och läste i telefonen, gratulerade folk och svarade på mejl innan jag gick upp en timma senare. Vilket också Håkan gjorde.

Bob fixad frukost i form av bacon och ägg och vi pluggade med ett par mackor som blivit kvar sedan vi träffade Janet Bord.

Vid 08.40 rullade vi iväg mot John Rimmer och hans Judith längs A406 och lite andra vägar fram till deras nya lägenhet i sydvästra London. Och nu var det lättare att hitta en parkeringsplats än på gamla stället där jag har gjort många mycket kreativa fickparkeringar genom åren.

Paret Rimmers nya lägenhet var ljus och väldigt fin, mindre än den gamla men det var också meningen. John, som är redaktör för sajten Magonia, hade plockat undan några kassar böcker åt oss, många som jag inte kände igen sedan tidigare, plus att vi fick hans uppsättning Flying Saucer Review.

Judith hade den goda smaken att växla in alla min pundmynt så att jag slapp dem. Det visade sig vara 40 stycken och hon var lika glad över att få växelmynt som jag var att bli av med dem.

John har en stark skandinavisk ådra och ser också ut som en viking, rödlätt, ljus och lång. Han har också ett brinnande intresse för brittiska öl så där hade vi en hel del att prata om. Han plockade också sin vana trogen fram ett par som han ville skicka med mig, en Good Old Boy (en bitter) och en Milk Stout som jag aldrig hört talas om tidigare. Ska bli spännande att smaka på dem när jag kommit hem.

Eftersom det var 18–19 grader varmt tog John och Judith med oss på en promenad genom sin nya stadsdel som visade sig ha det mesta. Bland annat flera skomakare så jag kunde gå in på en av dem, Timpson som låg tvärs över gatan, och köpa ett par nya skosnören för 50 kronor eftersom mina nuvarande gått sönder ordentligt.

Vi passerade massor av små och spännande butiker och en av dem var en svensk affär som hade Svinto, knäckebröd och en massa annat. Tyvärr stängd så jag fick ta en bild på John framför den.

Längs gatan låg också en vacker damm med ett svanpar och änder och en massa folk som satt på soffor och njöt av solen. Men målet var ändå The Red Lion som var den pub där vi skulle äta lunch.

Vi satte oss ute på baksidan av puben vars golv såg ut att vara från 1800-talet.

Det var den perfekta dagen att äta ute och jag och Håkan tog var sin suverän kycklingpaj och Håkan dessutom en ESB på fat medan jag fick hålla mig till Cola. Men när han gick för att röka smakade jag en sipp och den var gudomligt god.

Vi hade mycket att prata om med både John och Judith som var goda ciceroner och berättade massor om området som visade sig ha hus som kostade många tiotals miljoner kronor.

När vi kom tillbaka till Rimmers lägenhet tog vi oss en titt på de böcker han samlat ihop och plockade ned dem i våra egna kassar så att vi kan packa om dem hemma hos Bob i morgon.

Vid 15.30 var det dags att säga hej och på återseende och istället körde vi vidare mot Hampsted där vi stämt träff med Lionel Beer, som var med och startade den brittiska ufoorganisationen Bufora, vid 16.30 men då vi börjat parkera bilen utanför hans hus på Holly Bush Lane kom han gående längs trottoaren och vi kunde gå in tillsammans tjugo minuter före utsatt tid.

Lionel var sig lik (83 år som han är) och vi slog oss ned i hans belamrade vardagsrum, drack kaffe (Håkan) och en alkoholfri Kopparbergs cider (jag). Som vanligt passade jag på att spela in honom då jag hade ett batteri med frågor. Det visade sig att han träffat såväl Bob Digby som John Spencer i High Wycombe någon dag tidigare och det var roligt att höra att de båda mådde bra.

Efter ett par timmar dök Lionels nya flickvän Margaret upp och hon följde sedan med när Lionel körde oss alla till en bangladeshisk restaurang kallad Richi. Gott utan att vara överdådigt med papadam med goda såser som förrätt och en kycklingrätt med champinjonris som huvudrätt.

Margaret visade sig vara en kulsprutepratare med hur många frågor som helst och snart kändes det som om vi hade täckt varje tänkbart ämne utom ufo med henne. Hon var trevlig och tio år yngre än Lionel och de verkade trivas ihop.

Tillbaka till Lionel skickade han med oss ett par lådor böcker som vi kunde sälja genom AFU Shop och några pressklipp. Det tackade vi för! Timmen hade börjat bli sen och efter att ha tvättat bort några ordentligt blaffor fågelskit från motorhuven körde vi med navigatorns hjälp mot Bobs. En resa som skulle komma att ta två timmar eftersom navigatorn först ville ta oss in genom centrala London vilket jag inte ville riskera på grund av risk för olika trängselavgifter, så vi stannade, kollade in kartan och vände för att istället ta oss ut mot M25. Betydligt säkrare mark.

På vägen ringde jag Anneli som just gått och lagt sig.

När vi kom fram till Forest gate packade vi ur bilen, Håkan tog en rök, och jag kopplade upp mig för att svara på mejl. Vi hann träffa Bob som liksom Anneli var på väg i säng men fick veta att han jobbat på bra i källaren i dag där han packat böcker och annat som ska skickas till AFU.

När Håkan gjort sig klar delade vi på en Old Crafty Hen (mycket bra!) och när han somnat på soffan dit han flyttat upp från golvet jobbade jag på till efter midnatt. Sist svarade jag på ett mejl från ett museum som vill göra en utställning med hjälp av AFU och UFO-Sverige.

I säng 00.30.