Vaknade 05 då Håkan var uppe en sväng och kunde inte somna om ordentligt. Det blev lite knackigt tills klockan ringde 07 och då var det bara att gå upp, duscha och sedan till frukostbuffén.

En riklig och ganska vanlig buffé som man brukar hitta på färjorna. Vi tog det lugnt och satt där en bra stund medan vågorna, som var lite gungiga första halvan av natten, hade lugnat sig.

Sedan packade vi ihop våra pinaler och gick ned till våning fyra där vi hade fått ställa bilen i ett väldigt trångt utrymme, så trång att Håkan knappt kom in på sin sida.

Och vi fick vänta länge innan vi fick köra av men var ändå bland de allra första så efter att passerat tullen kom vi snabbt iväg mot Newcastle library där vi lyckades hitta rätt lilla gata som ledde ned till ett kombinerat lastutrymme och parkeringsplats. Direkt faktiskt.

Trots att jag ringde både Sarah och Andrew som jag haft kontakt med tidigare svarade ingen. När jag frågade en jobbare som var nere i garaget bekräftade han i alla fall att vi var på rätt plats så jag gick upp till biblioteket för att hitta någon av dem.

Hamnade i en kö bakom en iranier som ville ha hjälp att fylla i 40 sidor med dokument (det fick han inte men det tog tid) så jag gick fram till en anställd som satt på ett kontor och frågade efter dem och snart dök Sarah Mulligan upp.

Sarah och en kollega körde ner alla lådorna med ufoarkivet till vår bil som jag då hade backat in i lastutrymmet. Sedan var det bara att fylla bilen.

Efteråt gick vi upp till den plats i bibliotekets arkiv där resten av Tynesides material stod. Det mest i form av tidskrifter inbundna i blå pärmar. När vi plockat ned alla från hyllan gick jag igenom den och dokumenterade deras innehåll för att se vilka vi ska ta med oss nästa gång vi kommer hit. Ni kan se mig jobba på med det på bilden högst upp.

Vi jobbade på snabbt och efter att jag skrivit under ett avtal och lovat vara tillbaka med allt material om ett år eller så. Vi fick också ett löfte att använda de digitaliserade filerna på det sätt som vi vill. Det är bra. Här finns uforapporter, bilder och band och en del annat.

Sedan bar det av norr ut, in i Skottland med regnet hack i häl. Men efter att ha ringt Jan Bondeson och sagt vi skulle komma lite tidigare, stannat för en macka på vägen, så var vi i Dunbar strax efter 14.

Senast jag skulle träffa Jan Bondeson, i augusti förra året då Anders Persson var med, fick vi ett samtal på vägen dit där hans vän och trädgårdsmästare berättade att Jan drabbats av en stroke och hamnat på sjukhus.

Nu fick vi träffa Jan själv som var märkt av stroken och beskrev sig själv som en person som inte längre kan hålla fokus och som sannolikt inte kommer att kunna skriva klart den bok om spöken i Edinburgh han skrivit till hälften.

Jan Bondeson är en regelbunden bidragsgivare till Fortean Times där han skriver om forteanskt inspirerade vykort och har också skrivit 26 böcker i varierande ämnen, mycket om äkta kriminalfall, en bok om Palmemordet och flera om forteanska fenomen där ”Strange Victoriana” från 2016 är en av de intressantare.

Vi satt några timmar och pratade, gick runt i hans hus som är fyllt med säkert 10 000 böcker och sedan tog jag bilder av honom för en kommande artikel till UFO-Aktuellt.

Vi hann också med två vändor till apoteket för att hämta medicin som först inte hade kommit men som dög upp en timma senare.

När vi kände oss klara så vi tack och hej, Jan följde med oss ut till bilen, och vi lovade att hålla kontakten via mejlen.

Vägen ned längs A1, som inte är så stor på sina ställen tog oss igenom nya skurar. När vi kom fram till Morpeth en dryg timme senare och hade tankat körde vi in på gården där det fanns en fullständig miniplats kvar på parkeringen. Det blev som på färjan, Håkan fick gå ur bilen innan den gick att klämma in.

Vi checkade in på Waterford Lodge Hotel strax efter 19 och 19.30 satt vi på deras pub och beställde in kvällsmaten. Jag en rumpstek och Håkan en hamburgare. Det satt fint efter en lång dag. Men vi satt bara kvar en kort stund efter att vi ätit klart sedan gick vi upp på rum nummer 14 som var smällvarmt och jag fick ställa ned elementet ordentligt för att vi ska kunna sova i natt.

Kollade in mejlen och svarade på Facebook. En hel del gratulationer också i dag. Och tidigare under dagen ringde Markus och kom ihåg mig, om än en dag för sent. Det värmer!

Vid 23-tiden hade jag fått ordning på värmen och vi kunde släcka.