I dag fick jag veta att min vän och tidigare arbetskamrat på Namn och Nytt, Staffan Skott, avled i går. Staffan blev 78 år (16/8 -43–24/9 -21). Vi jobbade tillsammans i många år på DN och hade fortsatt kontakt sedan han slutade och flyttade till Cambridge tillsammans med sin fru Maria. Där sågs vi i parets spännande hus några gånger innan han flyttade tillbaka till Sverige.
Staffan var en mjukt bullrig och säkert lätt skrämmande person för den som inte kände honom. Men han hade ett hjärta av guld och ett huvud sprängfyllt med kunskap. Att sitta och prata bort en kväll med honom var både bildande och väldigt, väldigt kul! Staffan var Namn och Nytt personifierad och tillhörde en generation som hade sina glansdagar under 1990-talet och en bit in i 2000-talet.
Staffan var expert på mycket men mest på cykling och Sovjetunionen som han skrev flera böcker om. Musikaliskt var det militärmusik som låg honom varmast om hjärtat, något de flesta av oss andra hade väldigt svårt att förstå. Vad vi hade desto lättare att fatta var att Staffan gärna delade med sig av sitt kunnande, genom sina böcker men lika gärna genom att berätta för oss som inte visste lika mycket.
Det har varit en ära att få ha lärt känna denne flyhänte stilist som på många sätt saknar sin like. Han lämnar ett stort tomrum efter sig i mitt hjärta.
Under dagen skrev UFO-Sveriges Anneli Sarre ett inlägg på Facebook om att det som lyst på himlen över Nynäshamn (se gårdagens blogg) sannolikt var ljuset från en brand i ett ödehus. Något hon läst på den lokala polisens Facebooksida. Och det var väntat att saken skulle få en naturlig förklaring. Fenomen som pågår under flera timmar brukar nästan alltid få det.
Intervjuade Margot Wallström, Sveriges tidigare utrikesminister, i 40 minuter på förmiddagen. Ett trevligt samtal som kommer att resultera i en artikel lite längre fram.
Sedan bar det av till svampskogen, om man nu kan kalla den för det. För särskilt mycket svamp hittade vi inte, jag och Anneli. Vi åkte ut till Bålsta och strövade omkring någon timma men det enda vi hittade var en handfull kantareller (som jag tror att någon tappat!) och en riktigt fin stolt fjällskivling som smakade gudomligt gott när vi stekte den hemma och åt den direkt ur pannan.
Höjdpunkten var vi slog oss ned i solen och åt våra medhavda mackor och tetradrickor som lunch. Trevligt! Men det hade varit ännu roligare om vi hittat svamp också.
Under eftermiddagen fixade Anneli lingonsylt så att det räcker åt oss i flera år. Hon kokade en jättesats på spisen som vi sedan hällde i burkar.
Framåt kvällen, när jag skrivit klart artikeln med Margot Wallström och lite annat, lagade jag och Anneli en riktigt god middag till oss. Linguini med pilgrimsmusslor i tomatsås med vitlök och friterad salvia. Smarrigt!
Under kvällen fick jag ett mess från Karl-Arne i Finnerödja som undrade om jag kunde hämta tre instrument som han köpt av en kille i Järfälla. Och det kunde jag ju eftersom mannen bodde bara tre minuter bort med bil. Så jag åkte dit och packade med mig instrumenten i bilen och nu sår de i garaget i väntan på att vi åker ner mot Mariestad nästa gång. Då lämnar vi dem till Karl-Arne på vägen.
I kväll höll jag ett föredrag på zoom om ufo med inriktning på den amerikanska uforapporten för Astronomiska sällskapet Tycho Brahe och som var en del i en serie föredrag från observatoriet i Oxie som sändes under dagen. Jag var den ende som inte var på plats och pratade men allt sändes via Youtube och det jag och Anneli såg under några timmar var bra och proffsigt.
Det blev i alla fall uppskattad av de 25 personer som befann sig på plats och ett för mig okänt antal som följde det online. Många frågor efteråt.
Sedan tittade jag och Anneli på ”Saknad inte glömd” på SVT Play innan det blev sängen med en bok.
