Intressant resa ned till Mariestad och nu vet jag att jag själv och många med mig tillhör +6-klubben. Kön ringlade enfiligt längs motorvägen och det var bara de allra djärvaste som vågade sig på en omkörning och då i snigeltakt. Polisens skrämselpropaganda hade gjort resultat!

Så där flöt vi fram i 116 kilometer i timmen på motorvägen varnade av teve och snälla vänner att nu skulle minsann allt som uppmättes till mer än sex kilometers fortkörning straffas med tusen spänn i böter – minst!

Och långsamt gick det. I trettio mil puttrade vi och resten av världen fram i 76, 96 eller 116 kilometer i timmen. Över huvud taget skötte vi oss riktigt bra. Om vi såg några poliser? Inte en bil och inte en kontroll. Såg vi några av de nya fartkamerorna? Nix pix, bara två gamla som jag starkt misstänker inte var igång.

Men med skrämsel kommer man tydligen långt.

Väl nere i Mariestad blev det ett snabbesök hos mamma innan vi tog oss ut till Ekby och Annelis föräldrar. Uppackning och sedan iväg igen, nu till foten av platåberget Kinnekulle.

Solen sken och Kinnekulle visade sig från sin allra bästa siluett när vi tog en titt på Annelis syster Lenas och hennes familjs nybygge. Det en gång så lilla Dunderhult där en gång singelkillen Mikael bodde med sina bilar och motorcyklar har nu expanderat till en liten familj med fru och två små pojkar – och snart också med ett 75 kvadratmeter extra tillbygge.

Fint blir det och det ska bli riktigt kul att komma tillbaka igen i sommar för att se hur bygget framskrider.