I dag har det filmats hela dagen och jag och Steve Sandström, som flög ned från Skellefteå, har varit uppmyggade mest hela tiden. Alltså avlyssningsbara med små mikrofoner som ska ge våra dokumentärfilmare bra ljud. Det började lite skakigt vid Krigsarkivet då en av myggorna dog och dessutom dök tre vakter på Michael, Kerstin och Erik eftersom de hade filmat i riktning mot Tre Vapen som ligger bredvid Krigsarkivet och som är ett skyddsobjekt. Det blev legitimationskontroll och några scener suddades bort ur kameran.

Lite löjligt eftersom samma bilder ligger på Hitta.se där alla kan se dem. Man undrar om försvaret har tänkt igenom det hela eller om de lever i en äldre tid då internet inte fanns. Katten vet. Då jag påpekade att alla kunde se samma bild på nätet så verkade vakterna minst sagt förvånade. Bilden ovan, på hela gänget, får väl anses som helt okej ur sekretssynpunkt i alla fall.

Michael hade beställt fram de fyra spökraketdossiererna som jag och Steve sedan satte oss och bläddrade i medan vi blev filmade. Hittade några av de gamla pärlorna. Piloten Gunnar Irholms jakt på en spökraket över Dalarna, Eric Reuterswärds bild av en dagsljusmeteor och många andra fall som jag själv undersökt men där alla inblandade numera är borta. Det blev ett besök fyllt av minnen från 1986, då jag och Anders Liljegren satt här och för första gången kunde öppna lådorna och titta på materialet. Nu är det många som har gjort det och en del papper börjar bli slitna.

Nästa anhalt gick vi till, nämligen sjöbehörsbutiken (heter det så?) Captain på Kommendörsgatan. Här har jag varit en gång förut då jag undersökte en påstådd ufobild från Maslin Beach i Australien och letade efter en båtventil som jag trodde kunde vara förklaringen till den. Och den saken är jag fortfarande rätt övertygad om. Ni kan läsa om min undersökning här.

Nu gällde det att hitta en båt av det uppblåsbara slaget som vi skulle kunna ta med oss till sjön och det fanns en riktigt intressant variant för nästan exakt 6.000 kronor.

Efter att vi tittat och filmat vandrade vi genom Humlegården och till Pressklubben på Vasagatan där vi åt lunch och träffade Bertil för att diskutera projektet och lite andra ufofall. Det blev en hel del filmat även här. När vi lämnade Pressklubben efter två timmar regnade det igen och nu hade mitt paraply gett sig nästa helt och utgjorde ett dödligt vapen för mina medtrafikanter på trottoaren. Vi kom i alla fall helskinnande fram till Kartbutiken, som hade flyttat ned mitt emot Centralen där vi frågade efter en karta över Muddus nationalpark medan allt dokumenterades.

Alla var vidtalade i förväg av Michael och Kerstin så filmandet gick smidigt även om det var en hel del omtagningar för att få rätt vinkel. Och så gällde det för mig och Steve att hålla koll på vilken hand vi hade väskorna i och så för att inte skapa allt för mycket förvirring bland tevepubliken när filmen väl ska visas.

Sedan blev det tunnelbanan tillbaka till Karlaplan och fotvandring till KrA och bilen mot Hägersten där vi hade bokat träff med Bo Berg och Liz. Mycket trevligt och mycket lyckat både för mig och Steve och för teamet. Första gången jag var hemma hos paret, som var dem som gjorde observationen av den landande och sedan sjunkande spökraketen i sjön 1980, var i augusti 1990. Nu berättade de sin historia framför dokumentärfilmarnas kameror och de gjorde det fantastiskt bra.

Det har varit en intensiv dag men också en dag med en dyster nyhet. Eftersom jag inte lyckats få tag på den svenske parapsykologen Martin Johnson så kontaktade jag Göran Brusewitz i vintras och frågade om han eller någon annan i Sällskapet för parapsykologisk forskning hade haft kontakt med honom. Men det blev liksom aldrig utrett. Så härom dagen mejlade jag igen och den här gången fick jag veta att ingen hört ifrån Martin, som är Sveriges genom tiderna mest kände parapsykolog, sedan tidigt i våras eller så.

När jag kollade med personregistret visade det sig att Martin avled den 17 mars utan att det skrevs en rad om honom. Helt otroligt. Jag träffade honom i hans hem i februari 2005 och gjorde då en stor intervju för UFO-Aktuellt. Ni kan se min bild av honom här nedan. Det är mycket märkligt att en man som under sin levnad satte så stora avtryck när det gällde parapsykologisk forskning inte ens får en rad när han går bort.

När jag kört Steve till Centralen för vidare befordran till Arlanda och Skellefteå kunde jag äntligen åka hem efter en lång dag. Hemma blev det till att äta ensam eftersom de andra givetvis inte kunde vänta. Sedan ringde jag några samtal, svarade på en massa mejl och betalade räkningar.

Det har varit en del annat också men nu ska jag sova. Tidig morgon väntar.

Michael gör i ordning kameran för att filma Steve.

Hemma hos Bo Berg och frun Liz.

Martin Johnson 1930–2011.