”Doktor Död och annat staden aldrig glömmer” är en liten bok från Dunkers Kulturhus som jag just läste på stranden. Boken tar upp åtta sägner från det gamla Helsingborg, kommenterade av filosofie doktorn Maria Ehrenberg. Längst bak i boken hittar den som vill en cd-skiva med sägnerna inlästa av skådespelaren Sigge Cederlund.

Sägnen står ju någonstans mellan sagan och verkligheten. Man kan inte lita på att det som berättas verkligen har hänt (snarare tvärtom) men man kan kan ana skärvor av verklighet uppblandade med folktro.

I ”Doktor Död” får vi träffa på några rejäla bullerandar och ett par lika konkreta spöken som i båda fallen visar sina mänskliga åskådare på hemliga rum där lik efter tidigare boende har stoppats undan Bästa är ”Flickan på Billegården” som inte bara är en ruskig historia utan också väl berättad.

Spöken är inne. Det finns gott om teveprogram om oroliga andar och det förvånar inte att Stig Linnell i år kommit ut med den fjärde och utökade upplagan av ”Stockholms spökhus” (Prisma). Vi är helt enkelt väldigt intresserade av spöken. Linnell tar kanske inte alltid sina spöken på allvar men han ringar in deras boplatser och lockar oss läsare till att vilja veta mer om Stockholms historia, vilket är bra. De alldeles utmärkta kartorna gör det också lätt för den som vill att vandra omkring i spökenas fotspår (om de nu lämnar några sådana) till skillnad från Dunkers minst sagt luddiga karta som knappast kan göra någon glad.

Till skillnad från Dunkers ihopsamlade sägner så framställs berättelserna i Linnells bok som vore de sanna. Vilket givetvis gör dem än mer kittlande.

Spöken är ju något som både tillhör sägnernas och det verkligt upplevda. Vi ser dem än i dag och är antagligen lika rädda för dem som en gång våra avlägsna släktingar.

Fotboll är svårt. Bollen är rund. Det är inte fötterna.
Men när ungarna spelar så blir dessa fötter i alla fall skitiga, som på Markus här ovan. När de inte rusade runt på gräset utanför huset så tittade barnen – och vi – på hur England torskade på straffar mot Portugal – igen. Och sedan på hur Frankrike faktiskt lyckades slå Brasilien med 1-0. Det var riktigt bra gjort.