Att tro är att inte veta. Det är så jag ser på världen. Kanske kan det låta lite endimensionellt men för mig passar det sättet att se på tillvaron bra. Kan jag så vill jag ta redan på fakta. Går det så kollar jag dessa fakta mot tidigare vetande.

Trots det så får även vi som vill veta dras med en hel del tro. Vi väljer att lita på vissa författare som vi med tiden har sett producera bra och tillförlitliga resultat. Visst läser jag också andra som inte är lika noga med vad de skriver, men det är mest för att få en inblick i deras tankevärld.

Ufoämnet kryllar av dåliga författare. Författare som inte bryr sig om oss läsare. Som inte försöker ge oss en chans att kolla vad de skriver utan tvingar oss att ta deras ord som de fakta de trots allt inte är. Eller som jag sa om Sune Hjorth en gång i tiden: ”Att läsa Sune Hjorth är som att skicka hjärnan på semester”. Det håller fortfarande.

Mikael S tipsade mig om att just denne Sune ställer upp i riksdagsvalet. Ni kan se honom på fjärde plats på Frihetliga rättvisepartiets valsedel ovan. Vill minnas att Sune varit engagerad där förut utan större framgång. Nu verkar partiet ha gjort gemensam sak med ett EU-fientligt parti. Säkert en succékombination.

Så kommer Sune att få några röster? Vem vet. I valet 1994 fick ”Sune Hjorths ufodemokrater” en röst i riksdagsvalet. Kanske kan han upprepa den framgången också i år.

Så vem kan man lita på? Svaret är inte så lätt att ge. De flesta har sina förutfattade meningar och skeptiker kan vara lika goda kålsupare som tefatstroende. Men den som ger sina källor och spelar med öppna kort är mera förtroendegivande än en som kör med anonyma vittnen som säger de mest fantastiska saker.

Och sedan gäller det att erkänna när man har fel. Det, om något, gör att jag litar på en författare.