Ser i Haparandabladet, som dock inte finns på nätet, att den stridbare författaren Bengt Pohjanen har sett ett ufo. Det började som ett starkt ljus som han först trodde var Venus för att sedan röra sig över himlen och lysa upp densamma: ”Efter ytterligare en stund uppfattar jag formen: ett tefat på vilket en kupol vilar. Ser jag för första gången i mitt liv en UFO, ett flygande tefat? Normalt är det inte. fatet lyser upp hela norrhimlen”, skriver han och tillägger: ”Jag borde gå med i den svenska UFO föreningen.”

Kanske det ja. Och kanske borde han då ta med sig Haparandabladets redigerare som valt att illsutrera krönikenan (från den 4 september) med ett vattentorn.

Själv krånglade jag mig upp i hyfsad tid i morse för att läsa ut min senaste Bibliotekstjänstbok (Terry Goodkinds ”Sanningens svärd” del 19) och skriva en recension på den som sedan mejlades iväg till BTJ. Då dyker upp Markus upp med en ny och lång håltimme. Sedan kommer Anneli hem för lunch och sist, precis innan jag går till bussen Niklas som slutat för dagen. Kul att hinna se familjen trots att jag jobbar kväll.

Via mejlen har jag och Anders på AFU hjälpt en brittisk ufolog med att få tre bilder skickade till sig. Bilderna kommer från Flying Saucer Reviews arkiv som jag har skannat stora delar av. Men när den brittiske ufologen frågade FSR så kunde de inte hitta bilderna i den rröa som deras arkiv nu mest består av.

Det är ofta som AFU kan hjälpa andra ufologer på det här sättet och jag skulle önska att vi kunde få tillgång till flera arkiv och därmed kunna hjälpa ännu fler runt om i världen. Här har AFU sin styrka tror jag.

I dag, den 11 september, skulle pappa ha fyllt 90 år om han hade fått leva. Att ha sin födelsedag på dagen för terrorattackerna mot USA är kanske inte det roligaste. Det är tråkigt att pappa är borta, inte minst för mamma som givetvis saknar honom. Man ska vara två på ålderns höst.

Skrev en blogg på DN.se i slutet av arbetskvällen eftersom det hände så förtvivlat lite på jobbet. Den handlar om den japanska premiärministerns hustru och henens resa till Venus. Det finns de som tycker att jag skriver för sällan men eftersom jag måste göra det under vanlig arbetstid och kvällarna normalt sett är fyllda med händelsenyheter som ska skrivas så är det inte alltid så lätt att hinna med. Å andra sidan finns det väl de som tycker att jag inte borde skriva alls, så det jämnar nog ut sig.

Hade tänkt att åka hem i tid i dag eftersom Fuglesangs landning blev försenad igen. Men så blev jag sittande för att kolla en dödsolycka på Roslagsbanan. Troligen självmord men man vet ju aldrig. Så nu är klockan efter 01 igen.