Så har man fyllt år igen och den här gången blivit 68. Väldigt många år som jag knappt kunde tänka mig när jag som ung ufolog startade UFO-Mariestad 1974. Trots den tilltagande åldern är jag fortfarande lika nyfiken och intresserad av detta ämne men också på livet i stort. Även om det dyker upp motgångar.

Långt över 650 personer har skrivit eller gillat att jag nu passerar Gagarindagen ännu en gång. Att Jurij Gagarin blev den första människan i rymden på min treårsdag har jag länge känt som något som kommit att bli en del av min person. Och när den första rymdskytteln sändes upp den 12 april 1981, ja då var det ännu ett trevligt sammanträffande.

Så nu var det alltså dags igen och jag vill tacka alla som skrivit, gillat, skickat brev eller ringt (och ni har också varit många) för att säga grattis i dag. Och när våra två pojkar Niklas och Markus kom hem framåt eftermiddagen för att grilla och ha några trevliga timmar tillsammans, ja då värmde det extra i hjärtat.

Innan dagen kom så långt körde jag två vändor till tippen. Första gick fort och bra, andra… då var det kö utanför grindarna!

Men jag har också jobbat på lite i vårt eget garage plus att jag tillbringade ytterligare två timmar i Markus förråd för att rensa och se till att de böcker som blir kvar där alla går att sälja. Nu har jag bara högen till vänster på bilden kvar att gå igenom.

När jag kom till Markus hus och gick ned för trappan till källaren blev jag först lite chockad eftersom jag hade solen i ögonen och bara kunde ana att det verkade ligga en kropp i slutet av trappan.

Men snart såg jag att kroppen inte hade något huvud och att det rörde sig om en skyltdocka som någon lämnat där. Skumt. Jag reste den stackars huvudlösa dockan upp så att den fick stå och vakta dörren medan jag gick in och jobbade.

Vi får väl se om den står kvar där när jag kommer tillbaka senare i veckan.

När pojkarna kom körde jag och Niklas till Coop för att handla en bra bit kött att grilla och en rejäl laddning av butikens egen potatissallad. Sedan tog Markus hand om salladen och Niklas grillningen av entrecôte och zucchini och jag fixade resten.

Jag och Markus delade också på en Milk stout från Bristol beer factory som jag haft på lut i skafferiet i källaren länge. Den gick egentligen ut för att par år sedan men med sådana här mörka öl är det ingen fara att spara. Mycket välsmakande var den.

Jag hade börjat titta på en underlig film på Netflix, ”Land of the lost”, som visade sig vara ett slags skruvad komedi. Tokig på många sätt med en galen vetenskapsman som med hjälp av ett slags tachyonapparat kunde resa till en parallell tid och plats. Bara man köper detta så kan man skratta en del.

Markus hade Masters på parallellt i min dator och när filmen var slut och Niklas gett sig av hem körde vi upp bilden på teven. Där blev han sittande några timmar. Själv jobbade jag på med ”800 böcker om ufo” en stund. Bra att få lite sådant gjort också.

Det blev i alla fall sängen 00.15 för att läsa. Då satt Markus kvar framför golfen. Han stannar här över natt.