Fick krångla mig upp vid 07 i morse för att ta pendeln in till Östermalm och frukostmöte på Australiens ambassadörs residens där jag som enda journalist skulle få vara med och träffa en av årets Nobelpristagare i fysik, professor Brian P. Schmidt från just Australien. Det blev ett trevligt möte med föredrag inför ett 25-tal personer från myndigheter, andra ambassader och forskningsinstitutioner.

Professor Schmidt är en av männen bakom upptäckten att universum har en outforskad kraft som får stjärnor och vintergator att accelerera allt snabbare. Denna mörka energi är en av de absolut häftigaste och mest överraskande upptäckterna på år och dag inom astronomin. Nu fick jag chansen att fråga professor Schmidt om detta vid den frågestund som följde på föredraget men jag fick även några minuters pratstund på tu man hand.

Om detta kan ni läsa på DN.se.

Jag bad Schmidt att skriva ned några tankar om universum för mig och dem kan ni läsa här nedan.

Efter mötet med professor Schmidt bar det hem för lite lunch i form av rester och så mötte jag Markus som var på väg till skolan. Satte mig vid datorn och laddade in ljudinspelningen och bilderna från min intervju och sedan var det dags att vända tillbaka in mot stan och DN.

På vägen dit ringde jag min kusin Ragnhild och grattade henne på födelsedagen. Raghild är tre år äldre än vad jag är och den som hjälpte min mamma mest under hennes sista år. Hon var, och är, helt enkelt en pärla.

På jobbet blev det en artikel om en ny ruskig knivskärning, den här gången på en skola i Kristianstad. Men också lite trevligare saker som att Orson Welles Oscar för ”Citizen Kane” ska säljas på auktion och att en italiensk katt fått ärva 112 miljoner kronor. Kul för honom.

Tänkte slå en signal till Niklas för att höra hur det gått på hans första ”arbetsdag” på SLA i Skövde. Men han hann före. Och av ett helt annat skäl. Det visade sig att han gått av bussen på Skövdevägen på fel hållplats och i kolmörkret såg han inte var han var. Mormor skulle komma och hämta honom men hon hade glömt att ta med sig sin mobil och stod nu och väntade på en helt annat plats.

Jag hjälpte Niklas att reda ut var han var och rekommenderade honom att ta nästa buss till en hållplats längre norrut och efter en kvart ringde han och berättade att han nu hade kommit fram och att mormor var lokaliserad. Men dagen hade varit bra i övrigt och han hade både fått skriva och göra intervjuer.

Tog med mig Staffan till La Barca för en Husets toast som smakade utmärkt. Bosse fick sitta kvar och skriva handboll där damerna till slut säckade ihop och förlorade en match som de lett från början till (nästan) slutet. Staffan och Bosse är lite speciella i dag eftersom båda belönades med Tidningspojken, en liten bronsstaty, efter 25 år på DN. God lunch på 23:an blev det också. Själv har jag några år kvar tills det blir dags för mig.

Resan hem blev trevlig eftersom chauffören var både ufo- och astronomiintresserad. Han bjöd på en gräddkola vilket smakade bra och när vi till slut kom fram så gav jag honom mitt kort, så att han skulle veta vem han pratat med. ”Clas Svahn, din tidning har jag haft på 80-talet”, sa han och menade UFO-Aktuellt. Och så berättade han hur positiv han var till det jag gjorde och gav mig en hel näve gräddkolor. ”Det ska du ha!”

Säg sedan inte att det inte lönar sig att vara UFO-Sveriges ordförande!

Så här skriver professor Schmidt: ”One should not prejudge the universe. It is a very strange place, and it does what it wants to. A universe which is 95,5% stuff we can not see is the simplest interpretation of the accelerating expansion of the cosmos – 73% stuff which makes gravity push – 22,5% stuff which makes gravity pull – and the frosty atoms, 4,5% of the universe, which illuminate the dark heart of the universe.”

Bosse Keskikangas med sin tidningspojke.

Och Staffan Kihlström med sin.