Så snart jag krånglat mig ur sängen så slog jag en signal till Håkan Ekstrand som i dag fyller ett år mer än han gjorde vid samma tid 2011. Det är givetvis bara att beklaga men inget som någon egentligen kan göra något åt. Håkan är den jag pratar mest med i UFO-Sverige och också mitt stadiga ressällskap när det vankas resor till Storbritannien för att bärga samlingar och för att övertala ufologer att skänka material till AFU. En framgångsrik kombination så här långt. På bilden ovan ser ni Håkan på puben The Swan Inn där vi stannade till för lunch på vägen från Stonehenge tillbaka till London den 28 maj i år.

Håkan är också den som ser till så att UFO-Aktuellt och norska UFO blir en och samma tidskrift och ansvarig utgivare för UFO-Aktuellt. Dessutom håller han i prenumerationsregistret och ser till så att ekonomin redovisas på ett sådant sätt att revisorn inte klagar. Så nu går han alltså och fyller år igen vilket härmed gratuleras!

I övrigt har min morgon gått i UFO-Aktuellts tecken. Fick det sista korrekturet från Stefan Roslund i natt och har nu fört in de fel och ändringar som han påpekat. Så snart jag bränt en skiva med tidningen postar jag den till Håkan för efterbearbetning. Skönt att den äntligen är på väg från mitt skrivbord!

Slog också en signal till mannen som ringde mig för en vecka sedan och berättade om hur han hade sett de märkliga bubblorna som svävat fram över skolgåren någon gång på 70-talet. Eftersom han visste att klassen varit ute för att titta på en solförmörkelse, men inte mindes datum,  kunde jag nu berätta att datumet för den, och alltså för observationen, hade varit den 11 maj 1975. En partiell solförmörklse som jag själv hade sett och fotograferat.

Artikel om detta i nästa UFO-Aktuellt.

Så långt såg dagen helt okej ut. Men det skulle bli ändring. Efter att ha plockat ut disken ur maskinen och tvätten från strecket satte jag mig i bilen för att hinna veckohandla, något som jag egentligen lovat Anneli att fixa i morgon. Men då ska jag spela badminton så för att slippa stressa då ökade jag tempot nu istället.

Men bromsen skulle komma redan några meter utanför vår garageuppfart. Där finns ju sedan några veckor ett hål som gör det rätt lurigt att ta sig ut från vår tomt, därför får man svänga tvärt när bilen ska backas ut, annars är det helt omöjligt att nå gatan. Så det gjorde jag i vanlig ordning. Bara för att snart känna hur det slog stopp och samtidigt höra ett tråkigt ljud från bakre stötfångaren.

När jag gick ur bilen kunde jag konstatera att någon i grävgänget kommit på den geniala idén att lägga upp en stor hög med sten på gatan bakom min bil. En stenhög som inte låg där i går och som var omöjlig att se i backspegeln. Det var den jag kört rakt in i med repor i lacken och en lös stötfångare som resultat.

Jag lät några av jobbarna, som befann sig en bit bort, förstå att detta var något som inte gjorde mig speciellt nöjd. En av dem kom fram och konstaterade att högen var helt felplacerad och att någon nog skulle få betala min självrisk. Jag kunde inte annat än hålla med.

Mindre glad fick jag sedan skynda mig därifrån för att hinna handla vilket gick på rekordtid eftersom jag också  ville hinna till plåtverkstaden efter att från bilen ha ringt försäkringsbolaget och berättat om vad som hänt. Plåtkillen lovade snabb reparation om jag lämnade in bilen i morgon.

Sedan var det snabba ryck till jobbet med Ebbe Schöns bok som fortsatt sällskap.

Här började dagen med ett DN.se-möte om hur vi ska jobba framöver innan det var dags att börjar randa artiklar. Bland annat skrev jag en om ett nytt rymdteleskop som sköts upp i dag med mål att studera svarta hål i röntgenområdet.

Smet ned på La Barca med Staffan för att äta Husets toast men sedan var det fokus på arbete igen.