Efter 14 timmar på rull är vi tillbaka på rummet. Lite slaka efter en fullmatad dag längs Islands sydkust där vi har sett Eyjafjallajökull och Hekla beundrat fler häftiga vattenfall och vätt ned oss i ett men framför allt åkt runt med båt i en lagun vid foten av Vatnajökulls jättelika glaciär.

Det var en härlig känsla att stå vid foten av Eyjafallajökull, vulkanen som 2010 ställde till med så stora problem för flygtrafiken i Europa och världen. Ni kan se oss fyra framför vulkanen på bilden ovan.

Hela vägen har kantats av spåren efter rader av utbrott genom århundradena, inte minst Lakis från 1783 slut som drabbade Island mycket hårt och fick ett par hundra tusen människor att dö ute i Europa. Nu kunde vi se de enorma lavafälten som fortfarande täcker kilometer efter kilometer, ja mil efter mil.

På vägen öster ut stannade vi vid Skógafoss vackra vattenfall där vi klättrade upp längs bergssidan för att komma närmare fallet. Solen lyste och allt var grönt, vattnigt och friskt. Det är en härlig luft här på Island och när man står inför ett brusande vattenfall så känns den ännu mera påtaglig.

Sedan väntade lunch på dyra Skeljungur där vi åt lamm men säkert också betalade extra för den bedövande utsikten mot en del av Vatnajökull. Mätta satte vi oss i bussen för att köra till resans extrempunkt, islagunen vid foten av Vatnajökull. Båtturen bland isflak och sälar (i alla fall en) vid Jökulsarlon alldeles i kanten av Islands största vulkan och dess enorma istäcke, som på sina ställen är 900 meter tjockt, var en annorlunda upplevelse.

Vi har haft en riktigt bra guide tillika chaufför på resan. Hon har berättat allt vi behövt veta men också kunnat vara tyst när så har behövts. Inte lika flåshurtig som Dee-Dee härom dagen.

Islands stora och oförutsägbara vulkaner är intressanta och det är lätt att känna att man vill veta mer om dem.

På vägen hem stannade vi i Vik för att äta på en vägkrog, Víkurskáli, där vi satt utomhus med en fantastisk utsikt åt båda håll. De gröna bergen i norr och en stenformation som steg ur havet i söder. Efter maten hann vi springa ned till vattnet där stranden var helt svart av vulkanisk aktivitet.

Hemma igen vid 22.20-tiden sätter vi oss vid köksbordet och tar en öl och kikar in på Facebook. Skönt att ha kommit ut ur bussen. Många intryck att smälta.

Utsikten från bussen var häftig med berg i vackra färger.

På vägen öster ut stannade vi vid Skógafoss mäktiga vattenfall.

Och så här ser det ut på lite avstånd.

Nedanför vattenfallet bestod sanden av vulkanaska.

Lakis enorma lavafält syns fortfarande efter snart 350 år.

En del av mäktiga Vatnajökull.

Och ännu en.

Niklas fotograferar vid Skeljungur…

…medan Markus sitter i bussen och läser sin spännande bok.

På toppen av ett litet berg vid islagunen.

Ute i en amfibiebil på det iskalla vattnet.

Isbergen som flöt i vattnet bar spår av många vulkanutbrott.

På en del syntes ränderna efter flera olika utbrott.

Det var kallt men härligt friskt ute på lagunen.

På väg ut bland isbergen.

Anneli lapar sol vid islagunen.

Middagen i Vik avslöjade dessa cirkelväxande klöverblommor. Vi såg liknande formationer på en rad platser.

Vi hann ut till stranden som var svart som sot.

Dagens sista utflyktsmål. Seljalandsfoss vattenfall.

Det gick att gå in bakom vattenfallet.

I fjärran syntes Västmannaöarna där Hemön och Surtsey ingår.

En bra sak: Vid varje avfart från stora vägen fanns en skylt som visade var folk bor.