I dag damp Thomas, Kristina, Casper och Linus ned hos oss. Ni kan se småpojkarna sitta och äta glass på bilden ovan. Jag plockade upp dem på Barkarby pendeltågsstation och sedan var det bara att åka hem och börja grilla fisk som intogs på verandan.

Annars har dagen varit fylld av arbete med planeringen inför Norrlandsprojektet. Eftersom kostnaden för helikopterlyftet är enorm, just nu tar den upp nästan hela budgeten så försöker jag hitta andra vägar och i dag känns helikoptern mera som ett problem än som en lösning så har jag ringt en idrottsklubb i Jokkmokk och erbjudit dem en summa för att ställa upp med 15 personer som bär.

Visserligen är det mycket som ska bäras men om var och en av de 15 bär 20 kilo så ska det fungera. Vi är ju åtminstone 14 själva också. Jag har också fixat så att vi har fått hyra fem flytvästar vilket borde räcka åt oss. Dykarna lär väl inte behöva några och alla är ju inte på sjön samtidigt. Men det finns mycket mer kvar att fixa.

Fick ett mejl från BUFORA:s ordförande Matt Lyons som vill att jag skulle kontakta ett brittiskt tevebolag som ville ha hjälp med kommentarer om spökraketerna och Hessdalen och lite annat så jag skrev dit men sedan hörde jag inte ett smack trots att det skulle vara bråttom. Däremot mejlade Philippa Gould på National Geographic och berättade att de nu hade börjat klippa den stora ufoserien som jag är en liten del av. Nu ville hon ha hjälp med lite bilder som jag ska ta hand om i morgon.

Jag hjälpte henne också med att ordna två tillstånd från släktingar till Erik Reuterswärd och Nils Frost, båda avlidna kända ufofotografer. Nu måste deras efterlevande ge sitt tillstånd för att bilderna ska få visas i teve. Bilderna är ikoner i svensk ufohistoria. Reuterswärds tagen 1946, mitt under den värsta spökrakethysterin, och Frosts 1952 och hamnade på Expressens förstasida.

Stunderna vid datorn har jag blandat med att städa undan en hel del inför Thomas och Kristinas ankomst. Bland annat har jag försökt att ordning på en del papper som ska ned till AFU.

Pratade med Niklas som är på väg till de andra kusinerna i Fullösa efter jobbet på SLA i kväll. När han slutade klockan 22 satte han sig i bilen och åkte dit, lite sur för att han skulle missa OS-invigningen. Dels skulle han sitta i bilen de första 45 minuterna och när han sedan kom fram så har Lena och Mikael ingen teve. Surt tyckte han.

Invigningen var rätt speciell i sitt lågintensiva och ibland lite svårfångade tempo. Men den hade sin charm och blev efter hand allt bättre med bra musik och snyggt genomtänkt. Men varför i hela friden kan inte SVT skicka en reporter (Ebba von Sydow) som vet att det inte heter ”atleter” utan idrottsmän. En atlet är en stark man, som en tyngdlyftare, men har plockats från engelskan och kommit att användas på detta felaktiga sätt. Det verkar som om ordet nu är på väg att förändras, vilket ju är vanligt när nog många viktiga personer har tappat kontakten med ursprungsordet – som teves kommentatorer.

I morgon (= i dag) ska vi upp 05.30 men det bryr sig inte OS-arrangörerna om utan strömmen av folk som vandrar in på arenan verkar aldrig ta slut. När Sverige kom blev ingen glad. Herregud vilka fula seglartröjor. Men tändandet av elden ville vi ju inte missa och när Paul Mc Cartney till slut sjöng ”Hey, Jude” var klockan en bra bit efter 01. En halvtimme senare var vi i säng. Kort natt.

Innebandy i källaren.

Samlade för glass.