När jag försökte starta bilen i morse så ville den inte vara med. Men skam den som ger sig så efter säkert fem minuters idogt försökande så kickade Toyotan igång. Och det var tur det eftersom jag var på väg till Spånga för att spela badminton med Stefan.

Innan jag kom så långt försökte jag få bort lite papper från bänken i köket, ett jobb som jag ändå måste göra då vi ska ha gäster på lördag och Anneli inte skulle uppskatta att det ligger pappershögar kvar där. Det klart så var det bara att ta sig till dagens match.

Som så ofta blev det en ordentlig holmgång som efter 10–15 och 15–11 i de två första seten fick avgöras i det tredje. Och där slogs vi om bollarna efter hyfsat spel, en del oförlåtliga misstag (som vanligt) och en del lysande dueller. Till slut vann jag med 17–15 men det kunde givetvis ha gått hur som helst. Så nu leder jag väl med någon match igen.

På jobbet var det dags för årets medarbetarsamtal med chefen, Anna Kallenberg. Vi satte oss i drygt en timma och hade ett bra samtal. Sedan var det bara att köra igång med jobbet där jag bland annat skrev en blogg om en rymdsond som nu har lagt sig i omloppsbana runt månen för att undersöka dess mycket tunna atmosfär.

Det är egentligen ganska häftigt att man nu säger att månen har atmosfär och vatten plus att det finns månbävningar (vilket man vetat rätt länge). Nu är atmosfären oerhört tunn och kan närmast jämföras med ett riktigt bra vakuum, men ändå. Den finns där och kan möjligen orsaka en del effekter där damm från ytan svävar omkring i den.

Ägnade ett par timmar åt ett tips som blev till en artikel om hur nationella insatsstyrkan ”fritog” ett litet barn från sin mamma i Helsingborg för en vecka sedan. Insatsstyrkan gick in med hjälp av kraftfulla granater som används för att paralysera den person man vill åt sedan mamman försökt försvara sig med en kniv.

En annan artikel som jag fick möjlighet att skriva, och en med betydligt trevligare innehåll, handlade om hur ett jättejumboplan råkade landa på en lite flygplats inte långt från Wichita i Kansas istället för den militärflygplats som transportplanet egentligen skulle landa på. Och hur piloten där inte hade så lätt att orientera sig! Kul läsning.

Staffan och jag åt en snabb pizza på La Barca denna sista kväll på passet. Det är också sista kvällen jag har Caroline som redaktör för nästa gång är Amanda tillbaka.