Nu sitter vi här, jag och Hanna Fahl, och väntar på att finalen i Melodifestivalen ska börja. Har varit och lyssnat på genrepet mellan 14 och 16 och det var en häftig upplevelse. Låtarna får en helt annan dimension när man hör dem på plats.

I kväll ska jag göra vinnarintervjun medan Hanna skriver huvudtexten. Men redan 19.30 börjar vi webbetevesända över DN.se och strax före klockan 20 kör vi igång chatten på allvar.

Arbetsdagen började kanske inte på allra bästa sätt eftersom jag råkade gå raka vägen till B-ingången, eller snarare intill den, där pressen släpps in till pressrummet. Vad jag inte visste var att ackrediteringarna hämtades på ett annat ställe. Och liksom allt kring den här underliga arenan så är det krångligt och inte så nära att ta sig. Fick i alla fall några rudimentära anvisningar om hur jag skulle ta mig dit och började vandra tillbaka smama väg som jag just kommit med kavaj och vinterjacka på mig, en datorväska med dubbla datorer som vägde multum i ena handen och en påse med kamera och en massa annat i den andra.

Den första anvisningen visade sig bara delvis rätt så jag fick fråga igen och sedan en gång till. Då berättade vakten (som jag pratat med kort när jag kom med taxin en kvart tidigare) att jag skulle runda arenan och gå under en bro och sedan in första ingången till höger. Vilket jag gjorde och hamnade i en ingång som jag absolut inte skulle till. Fick gå tillbaka för att upptäcka att under bron skulle jag absolut inte ha gått utan tagit av före den.

Så efter drygt en halvtimmas vandring i blåsten så kunde jag kvittera ut mitt Mellopass. Fast den bild jag skickat hade de inte kunnat få ordning på så en ny bild fick tas.

Sedan var det bara att gå tillbaka till den ingång som jag började dagen vid. Efter att ha riggat upp datorerna på DN:s plats i pressrummet, stoppat i mig ett par korvar med bröd och ringt till redaktionen så gick jag in till arenan för att lyssna på det publika genrepet tillsammans med 22.000 andra. Fick en plats bredvid Aftonbladet och satt rätt hyfsat även om det var bättre förra året.

Genrepet var kul att se. Det är alltid en helt annan känsla än att se artisterna på teve och plötsligt önskar man att de alla kunde vinna. Så proffsiga är de och så mycket bättre låter allt.

Sprang på Sanna Nielsen på väg från genrepet. Hon hade hoppat i en mjukisdress i väntan på finalen. Jag passade på att önska henne lycka till! Ni kan se henne här nedan. Och visst vann hon – med två futtiga poäng över Ace Wilder! Innan kvällen var slut skulle jag få chansen att prata med denna genomsympatiska sångerska två gånger till.

Direkt efter repetitionen satte jag mig och skrev en text och gjorde i ordning några bilder som jag lade ut på DN.se. En stund senare kom Hanna och vi riggade upp för webbtevesändningen och chatten som vi körde direkt från vår plats med TT framför oss (bland annat min tidigare arbetskamrat från DN.se Karl Dalén), Nya Wermlandstidningen snett emot och ett par fotografer från TT till vänster.

Klockan 19.30 körde jag och Hanna igång en halvtimme webbteve där vi pratade igenom alla låtarna och vad vi trodde om dem. Hanna hade fått en ny webbkamera som fungerade alldeles utmärkt, värre blev det när vi sedan gick över till chatten. Textmässigt gick den galant men med jämna mellanrum kunde jag inte lägga ut bilder vilket ställde till det.

När allt var färdigskrivet och chattat blev det efterfest där det märks att artisterna är en enda stor familj som inte tävlar mot varandra utan med varandra. Här blir alla vinnare! För på efterfesten sjunger alla sina låtar inför de 300–400 hundra som är med från en liten scen och med en härlig känsla.
Läs mer här.

Efterfesten blev mingel och jobb. Pratade med Helena Paparizou, Ellen Benediktson, Ace Wilder, Sanna Nielsen, Christer Björkman, en av killarna i Panetoz och Carl Bildt. Ringde in citaten efter som jag fick dem och på DN tog Kalle Holmberg föredömligt hand om dem och skrev in dem i min text.

Klocka 02 var jag hemma igen. Susar lite i kolan. Satte mig i läsfåtöljen med en Ramlösa en stund innan jag hoppade i säng.

Sanna Nielsen på scen med ”Undo” under genrepet.

Sanna sjunger ”Undo”.

Sanna Nielsen ger mig tummen upp åt mig – och sig själv!

Iklädd mjukisdress mellan arenan och pressrummet.

Och visst vann hon!

Sanna på väg in på efterfesten med fotografer i släptåg.

Sanna fångad på efterfesten.

Med champagnen i högsta hugg.

Sanna skrev autograf åt min Anneli (utan e, men kul ändå).