I dag har jag och Joanna filmat den så kallade Kymlingestenen i Ursvik. Ni kan se den här ovan. Men det var inte alldeles lätt att hitta den eftersom jag trodde att den låg kvar i Rissne centrum där jag också hade bestämt träffa med Joanna som kom dit med tunnelbanan.

Själv åkte jag dit så att jag skulle vara plats tjugo minuter innan Joanna dök upp. Men till min förvåning så möttes jag av en tom gräsmatta och en stolpe där det en gång suttit en skylt. På Google hade jag sett stenen, som väger fem ton, ligga där men i verkligheten så var det alltså helt öde.

Jag rusade upp på vårdcentralen, som var den enda offentliga institution jag kunde se, och frågade om en kvinna som jobbade där hade en aning om vart stenen tagit vägen. Det hade hon inte. Så istället gick jag ned och högg bästa förbipasserande. Och hon visste. ”Den har flyttats till Ursvik”, fick jag veta.

Med tio minuter kvar tills Joanna skulle dyka upp och med en tid att passa på jobbet så ringde jag Sundbybergs kommun och lyckades hitta en person som faktiskt visste var stenen tagit vägen. Hon höll dessutom på med en ny skylt till den! Och mycket riktigt, nu låg Kymlingestenen, med sina fina skålgropar från bronsåldern, i ett naturreservat i Ursvik. Inte alldeles lätt att hitta det förstod jag när hon började beskriva vägen för mig.

Snällt nog mejlade hon (Ylva!) en karta som jag plockade fram i paddan och när Joanna dök upp så drog vi direkt till Ursvik. Efter att ha parkerat så började vi vandra in i skogen med paddan i näven och efter tio minuter så hittade vi den vackra stenen! Att vi ville filma där berodde på att man så sent som på 1800-talet använt den för att offra till älvor och annat småfolk. Och det är om just sådana väsen som vårt nästa program ska handla.

Där filmade vi i 25 minuter eller så innan det var dags att ge oss av tillbaka mot jobbet. Och givetvis lyckades vi ta fel stig och virrade bort oss lite lätt. Så kan det gå när stadsbor ger sig ut i skogen. Men Google Maps hjälpte oss och snart var vi åter tillbaka vid bilen.

På jobbet träffade jag Leif Norberg som väntade i entrén för att få tillbaka sina två tärningar som jag lånat av honom. Leif, som en gång bildats Guds rikes ufoparti och ställt upp i riksdagsvalet, hade hoppats på att jag skulle kunna hitta någon som kunde analysera de märken som finns på dem och som han misstänker har orsakats av utomjordingar. Men att hitta någon som gratis vill kolla det gick inte.

Innan jag gav mig av till jobbet satte jag mig och skrev ett manus med anteckningar som jag sedan läste på för att få rätt saker sagda under inspelningen i Ursvik. Tog också kontakt med min polske vän Robert som hjälpte mig att översätta titeln på en polsk ufobok som Carl-Anton skänkt till AFU. Åt frukost och lunch i snabb följd med ett avsnitt ”Seinfeld” på teven. Niklas är på skolan och Markus lyckades ta sig upp ur sängen framåt 12. Och grannen två hus bort håller på och säljer sitt hus.

Det blev en osedvanligt lugn kväll på jobbet. Men jag skrev ändå två intressanta saker. Den ena med ufovinkel då ett australiskt passagerarplan var nära att kollidera med ett okänt föremål den 19 mars. En kort summering av händelsen har publicerats av de australiska myndigheterna. Min artikel kan ni läsa här.

Nyhet nummer två var en astronomisk då Hubble-teleskopet tagit en ny bild av universums djup. Massor av galaxer fyller den fantastiska bilden som plockats ihop av foton tagna under många år. Titta gärna och förundras! Vårt universum är stort, tomt men fyllt av spännande saker.

Kvällens mera fysiska spänning fick jag och Staffan vara med om då vi halvspringande tog oss till La Barca i regnet. Nej, särskilt spännande var det ju inte. Men var sin pizza blev det i alla fall. Gott! När vi gick hem hade det slutat regna.

Sist i kväll har jag jobbat en stund med att förbereda de klipp och bilder plus ljud som jag vill ha med i filmen om naturväsen som vi började filma i dag. Gör klart den biten i morgon.