I dag klockan 06 blev vi upphämtade av en taxi för vidare färd till Arlanda och sedan via München till Trieste i Italien där vår hyrbil väntar. Därefter åker vi genom en del av västra Slovenien ner i Kroatien ner till Pula i sydligaste Istrien. En resa på 85 kilometer fågelvägen men sannolikt betydligt längre längs kusten. Där börjar vi sedan vår semester.

/…/

Nu är vi alltså framme efter att ha hämtat upp bilen, en Alfa Romeo, i Trieste och sedan kört ut ur Italien och genom en flik av Slovenien och så ned fem mil eller så i Kroatien. Allt gick bra. Nu pustar vi en stund i lägenheten innan vi tar oss ned på stan en vända.

Så idag har vi besökt fem länder på några timmar om vi räknar med Sverige och Tyskland då vi mellanlandade i München för att byta plan.

Vi har också sett strålande sommarvärme (Sverige), molnig svalka (Tyskland) och fullständigt hällregn (Slovenien) för att nu ha cirka 20 grader med uppsprickande moln här i Pula.

Vi vandrade ned till Kaufland och köpte frukostmat och den visade dig vara en välsorterad butik. Chipsen vi köpte heter Cipi Clips med paprikasmak och vsr helt okej. Man vet ju aldrig när man testar utländska körningar.

Mest intressant på vägen var ändå inblicken i den kroatoska parkeringskulturen (se nedan) som i korthet går ut på att gatan är till för att ställa bilen på, oavsett kurvor, närhet till övergångsställen eller annat. Samma regler gäller för trottoarer.

Så vi rekommenderades kort och gott att ställa vår bil på trottoaren rakt utanför där vi bor. Inga problem. Hemma hade det kostat 600 kronor.

Som av en gudomlig slump ligger en liten ölbutik rakt över gatan från där vi bor. Där inhandlade vi några inhemska varianter för att testa. Hittills ingen jättesuccé. Ljusa lagern Sokol Pivo var en tunn soppa som vi kunde ha klarat oss utan och den mörka, och 7,3 procent starka, Tomislav Crno Pivo inget att skriva hem om. Lätt menlös.

Kvällens mat hittade vi på Dva Ferala på Kandlerova 32 i Gamla stan efter att ha vandrat ned förbi den gamla romerska amfiteatern och vidare längs hamnen. Där blev det pljeskavicska för oss alla tre. God men inte den bästa jag ätit.

På vägen hem tappar vi bort Anneli när hon köper glass men hittar henne hemma då vi går tillbaka.

Redan vid 22 provar vi kudden. Skönt efter en lång dag.

Markus väntar på flyget till Trieste på flygplatsen i München.

Parkering enligt kroatisk sedvänja.