Upp 07 och sedan pannkaksfrukost igen och vid 08 rullade vi mot Trieste i Italien via Slovenien för att flyga hem med två stopp i Tyskland, München och Frankfurt. Att flyga i Europa är som att åka mjölkbil, många stopp.
Hemma i Järfälla är vi inte förrän vid 23-tiden.
På bilden nedan sitter Markus och Anneli och väntar i trista Trieste på att planet till Tyskland ska gå. Och på bilden längre ned syns de båda på en rastplats i Slovenien som vi ju har passerat två gånger på en vecka nu.
Vi kom till Trieste flygplats vid 10-snåret och kunde då konstatera att vi kört 500 kilometer på den vecka vi haft hyrbilen. Inte då långt med andra ord. Bra bränsleförbrukning på Alfa Romeon, 0,6 liter per mil.
Vi lyfte på tidtabell från Italien och landade 50 minuter senare i München där vi passade på att äta lite svindyr flygplatsmat i form av wienerschnitzel.
Här väntade sedan fyra timmars väntan på flyget till Frankfurt och sedan vidare hem. Tid som jag bland annat ägnade åt att läsa National Geographics julinummer med titeln Is anybody out there? som handlar om sökandet efter liv i rymden.
Som så många liknande artiklar numera andas den optimism om att det nog ska kunna ske en upptäckt inom något eller några årtionden. Frank Drake är intervjuad och säger att han numera vill spana efter ljussignaler från andra världar. Alltså inte längre radiosignaler som han tidigare alltid sökt efter.
Sedan blev det kort skutt till Frankfurt där vi landade 18.00. Vårt plan till Stockholm går 19.50. Under tiden som vi var i luften kom nyheten om att ett Malaysia Airlines-plan med 295 människor ombord ska ha skjutits ned över östra Ukraina. Om det visar sig stämma så finns det uppenbarligen ännu fler idioter i den delen av världen än vad jag trott. Och att de var många redan tidigare råder det ingen tvekan om.
Nå, vår egen resa gick i alla fall bra och klockan 22 hade vi kommit fram till bagagebandet på Arlanda och fyrtio minuter senare var vi hemma i Skälby. Packade upp, ringde Niklas, startade en tvättmaskin, laddade in alla bilderna i datorn och kokade spaghetti. Alltid skönt att komma hem.
På bilden högst upp syns solnedgången från vårt SAS-plan någonstans över Norrköpingsområdet. Lite längre ned ännu en bild från samma område.
Väntan i Trieste.
Väntan i München.
Julinumret.
På väg med Lufthansa till Frankfurt.
Och här är beviset för att vi har varit i Slovenien.
Ännu en bild av solens fina ljus på vägen in mot Stockholm.