Klockan 05.25 plingade Norwegians glada budskap om att jag var välkommen ombord till i telefonen så då var det lika bra att gå upp. I dag har jag tagit flyget ned till Malaga för att senare i kväll hålla föredrag för en grupp svenskar i Almunecar några mil längre österut.

I taxin passade jag på att skriva några mejl, bland annat ett kort tack till en person som vi nyligen skrivit till för att försöka få stöd till AFU. Nu blir det nog inte så men det skadar aldrig att tacka ändå.

Framme på Arlanda tog jag en lätt frukost på svindyra Lavazza. Lyckades faktiskt hitta en ostmackan med paprika för 38 kronor. Alla andra smörgåsar låg på 80-100 kronor. Ville man ha kaffe till, vilket jag ju inte vill, så gick det hela på 75 kronor. Snart är det billigare att flyga än att äta frukost. (Vilket det ju kan vara med Ryanair om man reser naken).

Givetvis var Norwegian försenat så istället för 07.15 bar det iväg 07.35. Men jag hade gott om tid och kunde äta min smörgås i lugn och ro. Men också den tiden kom och gick. Till slut lyfte vi faktiskt 08.20, en timma försenade med planerad landning 12.10.

På vägen ner har jag läst i David Clarkes nya bok som är fortsatt intressant. Dessutom svarat på mejl och Messenger-meddelanden medan själva Facebook inte har funkat så bra. Molnigt under oss från start och nästan hela vägen fram. Men där vi flyger skiner solen!

När vi flyger in över havet utanför Malaga ser jag en flock delfiner som jagar fisk nedanför planet. Häftigt!

På flygplatsen går det snabbt att komma ut eftersom jag bara har handbagage. Plus 25 utomhus när Leif Kumlin plockade upp mig på flygplatsen för en timmes biltur till Almunecsr där jag inhystes på Hotel Bahia de Almunecar. Efteråt ha lämnat väskan på rummet på sjunde våningen gick jag och Leif till Granos på Fikontorget, ägt av en svenska, och åt en lätt lunch.

Föredraget började 17.30 men vi tog oss dit, Hotel Victoria, en timma i förväg. Mest för att jag ville se så att tekniken fungerade ordentligt. Och, med tre olika sladdar med, så gick det galant. Inte med den sladd som jag jagade halva dagen i går utan med en jag hade som reserv sedan länge. Så kan det bli.

Eftersom allt gick så bra hade jag gott om tid att prata med folk. Hälsade på så långa jag kunde och satte mig sedan vid ett bord och pratade med fem solkustsvenskar för att bygga lite kontaktytor. Trevligt och mycket bra när det sedan blir dags att prata.

Salen blev smockad, drygt 100 personer, och publiken var verkligen med på noterna under den timma jag pratade. Ämnet var ufo i allmänhet men jag berättade givetvis mycket om spökraketerna och om en del svenska fall som inte fått sin förklaring, men även vårt kära velomopedfall från Kisa i somras. Efteråt blev det frågestund och efter det kom fem personer fram för att berätta om egna upplevelser.

En kvinna hade fått hjälp av varelser från en annan planet med att få ny energi i sitt arbete, en annan hade sett tre metalliska cigarrer över Söderbärke för några år sedan. Hon har lovat leta datum i sin dagbok och så ska vi höras igen. En man undrade över om vi verkligen hade landat på månen.

Tillbaka på hotellet efter en riktigt kul föredrag lastade jag av dator och annat och så drog Leif och jag till en suverän restaurang, Francisco på Calle Real 11, där vi åt Serranoskinka som förrätt och oxfilé med grönpepparsås – så mör! Dessutom bjöd restaurangen på en drink (whiskey) efteråt. De hällde upp tills man sa stopp! Restaurangen har en massa vilda djur (döda) monterade på väggarna och en hel del annat spännande att titta på medan man äter.

En riktigt bra restaurang där oxfilén kostade 20 euro och var hur bra som helst – med bakad potatis och grönsaker. När vi kände oss klara gick vi vägen över gatan där Leif bor och kom överens om att ses där i morgon bitti klockan 06.

Hemma på hotellet tittade jag på teve en stund. Summa summarum: En bra resa, all ny teknik fungerade perfekt, över hundra nöjda åhörare och en hyfsat effektiv dag. Och ett fint hotellrum med en jättesäng att sova i.

Blev dock lite törstig framåt 23-tiden och smet ned och köpte två Coca-Cola i baren.

Dyrt frukostställe.

Prisvärt middagsställe.

Almunecars sydligaste gata går precis över stranden.

En en och en halv meter stor uggla på restaurangen.

På väg med Norwegian mot Spanien.

Lite häftiga geologiska formationer i södra Spanien sedda från ovan.

Ett antal vindsnurror sedda från luften på väg mot Malaga.

En gråtande madonna på en dörr i Almunecars gamla stad.

Leif Kumlin med staden bakom sig. Utsikt från hans terass.