Hade två ärenden kring lunchtid, det ena var att försöka reda ut hur Digital Inn, som tidigare hette Macoteket, hade tänkt att lösa problemet med att jag har fått en för liten (minnesmässigt) dator och det andra att få en dos naprapathjälp igen.

Först satte jag mig vid datorn ett par timmar och jobbade med den nya upplagan av ”Mötet i gläntan”; den gamla kan ni se här ovan. Efter diskussion med Carl-Anton, vars förlag Parthenon ska sälja boken och stå för halva utgifterna för produktionen av den, så har vi bestämt att den ska utökas från sina 320 sidor till 352. Det blir två nya kapitel och en hel del andra uppdateringar.

Precis som tidigare har jag jobbat på med bibliografin men också med de två textkapitlen, ett som ska inleda boken och ett som ska avsluta den. Det går framåt och jag tror att det blir en bra bok till slut. Själv tycker jag att den ursprungliga upplagan kan vara den bästa bok jag skrivit så nu när den är slut sedan länge känns det lätt att ta beslut om att ge ut den på nytt till en ny läsekrets.

Knattrade på tills jag var tvungen att åka till Sundbyberg där datorfirman som för Apples produkter ligger. Och precis som sist blev det en stunds gnäll från min sida. Chefen var ännu inte tillbaka och ingen i personalen var mogen att ta ett eget beslut. I morgon förmiddag lovar de att jag ska få veta hur det blir med en annan modell av Mac Book Air. Vilket lär behövas eftersom jag snart åker till Spanien för att hålla föredrag och verkligen behöver den.

Efter ett kort stopp på betydligt mera kundorienterade McD, där kunden alltid verkar ha rätt (Apple har mycket att lära), slog jag ihjäl en kvart nere i andrahandsbutiken under Applebutiken. Hittade ett exemplar av ”Sällsamheter i Stockholms skärgård för rimilga 50 kronor som jag omedelbart köpte. Här finns både sjöodjur, skogsrår och annat skrömt.

Tvärs över gatan ligger naprapaten och där fick jag duvning nummer två för min rygg. Mycket bra. Nu är den verkligen på rätt väg. Bara jag själv kommer ihåg att göra mina övningar… Jag visade Linnéa, som tar hand om mig, en bild på Strängnäscirkeln från 1995 och fick bekräftat att det var i den som hon och hennes då elvaåriga kamrater hade hittat en lapp med instruktioner om hur cirkeln skulle göras, tappad av cirkelmakarna – som var medlemmar i UFO-Sverige!

Innan jag tog mig tillbaka hem fick jag hjälp av Järfälla Optik med att ordna ny skruv och nya gängor till mina glasögon som ju fick sig en smäll under uppvärmningen till badmintonen senast. Också det en serviceinriktad butik som aldrig tar betalt för småsaker. ”Det tar jag ut av dig när du köper något dyrt”, sa mannen som jag alltid får hjälp av. Och det känns på något sätt helt okej.

När jag landade på Stenbockens väg efter rundan i bil hade Markus fixat stekt falukorv med makaroner åt mig och Niklas. Som vi traditionsenligt intog framför ett avsnitt ”Simpson’s”.

Hemma igen ringde jag också en och mejlade en annan observatör som ännu inte skickat tillbaka sina redogörelser. I det ena fallet var det fjärde gången men nu kanske, kanske. Ibland måste man tjata, men på ett vänligt sätt, annars händer det inget.

Har också gått igenom en stor pappershög på bordet och inser att jag skulle behöva ägna en vecka åt att svara på brev, sortera in papper och följa upp saker. Någon som har en reservvecka att avvara?

Har också ägnat någon timma eller två åt att försöka få ihop det föredrag om ufo som jag ska hålla senare i veckan i Almunecar på Spaniens solkust. Måste vara klart i morgon – då det ska in i nya datorn, som jag verkligen måste få då.

I kväll gjorde vi också slut på den sista lutfisken med vitsås och kokt potatis. Grabbarna fick pannkakor! Men jag och Anneli lät oss väl smaka.

Avslutade kvällen med att skanna bilder till ”Mötet i gläntan” och att diskutera lite på Facebook med en kille som började yra om foliehattar och konspirationsteorier. Klockan 00.30 lämnade jag datorn åt sitt öde för lite vila.