Om vi ska börja med bilden här ovan så visar den att det inte alltid är så lätt att veta vad den egna restaurangen heter. För vi på DN minns ju hur Palatino, tvärs över gatan, i åratal hade två markiser. En där det stod Palatino (som ju var restaurangens namn) och en där det stod Palantino (vilket ju inte var namnet).

Nu ser jag att vår pizzeria här i Skälby har tokat till det ordentligt på matsedeln. För inte nog med att det har blivit ”Pizza” istället för ”Pizzeria”, man har också döpt om stadsdelen till Skällby. Och skäll vill vi ju inte ha när vi bor här.

Nåväl, nog om det. Själv vaknade jag tidigt för att hinna läsa ut ”Half the world”, som var riktigt bra, och dessutom avsluta en annan bok som var bedrövlig. Den handlade om astrologi och jag ska inte ens nämna dess namn här. I vilket fall satte jag mig och skrev två recensioner och lade in dem i Bibliotekstjänsts databas kring lunchtid.

Då hade Markus hunnit hem från sin engelskakurs som han börjat på för att komma bättre förberedd om han skulle komma in på det college han söker till. Niklas jobbar på Metro i dag, liksom i går, och syntes inte till förrän framåt kvällsmaten.

Satte mig sedan en stund för att sortera den danske ufologen H C Petersens arkiv, något jag tar tag i då och då. Och det fortsatte jag med under kvällen med ett avbrott för ”Jordskott” (som jag följer tillsammans med Anneli) och sista korrekturvändan för ”Mötet i gläntan”. I morgon skickar Håkan den högupplösta filen till Parthenon som ska ge ut den för vidarebefordran till tryckeriet. Vi har över 60 förhandsbeställningar vilket är bra eftersom jag satsar en del pengar ur egen ficka för att få ut den.

Har också mejlat en kille i Halmstad som tagit en film av ett för honom okänt fenomen. Han hade skickat mig både filmer och kartor vilket gjorde att det var lätt att säga att det var Venus som fastnat på filmerna. Johan på rapportcentralen säger att han är långt ifrån ensam om detta misstag, vilket är lätt att tro på eftersom planeten lyser starkt vid horisonten. Inte helt oväntat tror inte observatören på den förklaringen. Det händer ju rätt regelmässigt.

Men man måste ju fråga sig: Om allt som syns är en punkt av ljus, precis på den plats där Venus ska befinna sig just då, är det då inte särskilt långsökt att dra slutsatsen att det faktiskt är Venus som har fastnat på filmen?

Sorterade lite mer H C Petersen-material och svarade på epost innan jag hoppade i säng strax efter halv ett.