Hade tänkt sova ut efter helgens vakande i Wien men av det blev det inget. 07.30 kom Anneli in och väckte mig eftersom ett gäng snickare stod och väntade utanför dörren i tron att de skulle börja jobba med vårt nya garage i dag. När jag fått på mig morgonrocken och förklarat för dem att det var i nästa vecka så gav de sig av igen och jag gav upp tanken på fortsatt sovande.
Istället klädde jag på mig och gick ut för att börja riva vidare, den här gången med siktet inställt på plasttaket mellan garaget och huset. Och det gick rätt bra faktiskt. När sedan grannen Gunner dök upp och undrade om jag ville ha hjälp så fick jag oväntat ett par extra händer och snart stod vi där med hela garaget vinglande i vinden.
Så vi tog i och knuffade omkull det! Ni kan se resultatet här ovan.
Efter att ha ätit lunch med Markus (som kom upp sent) lovade han att fixa så att den tvättmaskin jag startat kom upp på tork och att plocka ur diskmaskinen. Men framför allt att se till så att en del av brädorna från garaget togs om hand. Och det gjorde han med den äran.
Själv hann jag prata med en ufoobservatör och en förväntansfull beställare av den nya filmen om Gösta Carlsson innan Markus körde mig till Vällingby redan vid 12 eftersom jag hade en kurs på jobbet mellan 13 och 15.
Ett par timmars kurs övergick sedan i jobb till 01 så en tolvtimmarsdag på jobbet skulle det komma att bli. Helt okej faktiskt. Hann också med ett lönesamtal med chefen.
Innan jag hann sätta mig framför datorn fick jag som uppgift att försöka ringa hjälten som räddade en sexåring när denne föll från ett fönster på tredje våningen i söndags. Han visade sig inte stå i någon ”katalog” och inte heller i de register som finns att tillgå för oss på DN.
Till slut hittade jag en granne som svarade (men som inte var hemma) men som kunde ge mig numret till bostadsföretaget där en man var oerhört hygglig och gav mig mannens nummer. Läs gärna artikeln. Mannen pratade och förstod inte svenska så bra men jag var ändå imponerad över hur han faktiskt hängde med rätt mycket efter bara femton månader i landet.
Sedan ramlade kvällen på med fotbollshuliganer och lite av varje. Och ett besök på La Barca i min ensamhet (Staffan var i Västervik) där jag satsade på en entrecôte.
Anneli och Markus fortsatte jobbet med att köra en massa brädor till tippen.