Tydligen lika bra att vänja sig med ett par timmars stretchning på förmiddagen innan ryggen över huvud taget vill vara med. Men jag har ju återbesök hos naprapaten på tisdag och hoppas då att hon ska få ordning på den sista nervklämman. För bättre är det men absolut inte vad jag vill kalla bra. Men nog om det.

Anneli fick i alla fall måla på egen hand under hela förmiddagen innan vi åt gemensam lunch, fick upp Markus och gav oss iväg till Bauhaus för att köpa tre liter färg till. Det behövdes för att klara de dubbla lagren med herrgårdsgult. Jag tog en korv med mos eftersom onda ryggar inte befrämjar matlusten och min lunch bestod av en snutt överbliven silltårta.

Hemma igen satte jag mig och redigerade klart UFO-Aktuellt. En del hade jag gjort redan på förmiddagen och dessutom fått korrat av Stefan. Men nu gjorde jag det allra sista och skrev klart min artikel om Henry Svensson.

Framåt kvällen slog jag en signal till Håkan och tillsammans korrigerade vi de tre annonser som ska vara med i nästa nummer och några timmar senare fick jag det korrekturet från Stefan och efter midnatt det allra sista. Så nu är UFO-Aktuellt nummer 2 klar.

Också garagemåleriet är klart vilket känns minst lika bra. Markus gav oss en hjälpande hand innan han stack och tränade. Men det mesta gjorde Anneli och när jag väl fick ordning på kroppen bidrog även jag med en hel vägg och lite till.

Under dagen fick vi det tråkiga beskedet att Gunilla Andersson gått bort. Hon avled stilla klockan 11.50. Gunilla var medlem i UFO-Sverige och i Stockholms UFO-förening i många år men gjorde dessutom en heroisk insats för AFU. Hon omsatte nämligen många hundra handskrivna papper till en databas över humanoidfall, ett jättejobb som hon gjorde med den äran.

Underlaget till databasen har tagits fram av Sven-Olov på FU och när vi nu bygger om UFO-Sveriges webbplats så hoppas jag att vi kan använda allt detta fantastiska material där och hos AFU.

Tråkigt att Gunilla är borta. Hon var alltid positiv trots att hon oftast drogs med sin kroniska värk. Och nu när jag själv dras med en tillfällig variant så är det inte svårt att förstå vilken kamp hon måste ha fört under många år.

Framåt kvällen tittade jag och Anneli på ett avsnitt av den hela tiden spännande ”Under kupolen” och när hon gick och lade sig vid 22-tiden satte jag mig och gick igenom en hög med rymdfrimärken och sorterade in dem i album. De som inte var dubbletter, vilket är de flesta numera. men lite nytt blev det i alla fall. 01.30 var det dags för mig att koja.