Har jobbat på några timmar med Henry Svenssons band även i dag och nu ser jag botten i påsen. Hittar en del guldkorn, några obegripligheter och en hel del som är roligt att lyssna på. Den äldsta inspelningen jag hittills hittat är från hösten 1968 och gällde ett fall i Fristad där en familj upptäckte några konstiga märken på sin gräsmatta. Märken som liknade ett par sammansatta trianglar med tre mindre cirklar i sig.
Fallet var mycket omskrivet på sin tid och har även kallats Vängafallet. Så här kan man summera det: Den 1 juni 1968 upptäcktes ett mystiskt triangelformat märke i gräsmattan vid en sommarstuga i Vänga norr om Borås. Marken verkade bränd och det hittades rester av en illaluktande vätska. Laboratorietester kunde inte ge svar på vad det var för sorts vätska. Rune Rydebrandt i UFO-Göteborg ledde en undersökning av fallet.
När jag kom ut i köket framåt lunch såg jag hur en råbock hade lagt sig för att vila i kanten våra buskar på den södra gräsmattan. Ni kan se hur det såg ut här nedan. Efter 40 minuter reste bocken sig upp och avancerade mot våra röda vinbärsbuskar varvid jag ansåg att det var dags att angripa. Men mitt bankande på fönstret hjälpte inte utan det var först då jag öppnade verandadörren och gick ut som den hoppade iväg med några snygga skutt.
Och så är det den 19 juli dag. Kölmjärvdagen. Alltså den mest betydelsefulla dagen under spökraketvågen 1946 då fyra föremål startade i fyra sjöar under fyra timmar. Om detta skrev jag en blogg som grundade sig på ett kapitel i min bok ”UFO – Spökraketer, ljusglober och utomjordingar”.
För mig är spökraketerna en kittlande gåta. Att alla de omkring 1.000 observationerna 1946 skulle ha rört sig om misstolkningar tror jag inte för det visar inte dokumenten. det rörde sig i en lång rad fall verkligen om fysiska föremål. Men vem skickade dem? Det är ju frågan.
På väg in till jobbet stannade jag till och vattnade blommorna i Ylvas lägenhet. På väg därifrån ringde mobilen och det var L-O:s fru Annika som hörde av sig. Och jag förstod direkt vad det gällde. L-O hade gått bort vid 17-tiden i går, detta sedan han fått komma hem från sjukhuset i torsdags. Hoppet om att bli kvitt sin cancer hade försvunnit sedan länge och det fanns inte längre någon väg tillbaka.
Det var skönt att han fick somna in bland sina barn och barnbarn och med Annika vid sin sida.
L-O var en fantastiskt trevlig arbetskamrat. Vi arbetade tillsammans på DN.se under många år där han bland annat fungerade som ansvarig för chattarna. Och där var han genial när det gällde att få folk att ställa upp. Men L-O var också en av de första som började på det som i dag heter DN.se och han var med hela vägen från BBS-databas till det som vi i dag ser som Dagens Nyheters sajt på nätet.
Att många brydde sig om L-O visar att över 40 personer, nästan alla tidigare arbetskamrater till honom, skrev och kommenterade hans bortgång på Facebook när jag lade ut en kort text och bild. Lo-O skulle ha fyllt 67 år den 30 augusti.
Det blev en lång och lugn dag på jobbet med ett kort avbrott av snabb aktivitet då en moderat riksdagspolitiker bestämde sig för att KU-anmäla Stefan Löfven för historien om Åsa Romsons vice statsminister-post. Jag ringde och intervjuade politikern medan Staffan skrev en inledning på artikeln och så slog vi ihop våra vedermödor.
Vår mat intogs på La Barca för första gången efter semestern. Jag slog till med en entrecôte och Staffan med en biff och så satt vi och pratade en stund om L-O och hur vi mindes honom.
Har också fortsatt läsa i ”Texas Whiffer” och passerat sidan 140 med bibehållet intresse. Har den faktiskt inte som riktig bok utan fick den som ett pdf-dokument från Bibliotekstjänst. Boken kommer väl lite senare i år.
I dag är det 19 juli – Kölmjärvdagen. På bilden Karl-Gösta Bartoll som ledde undersökningen 1946.
Och här låg råbocken och vilade sig i 40 minuter innan han bestämde sig för att äta av våra vinbär.