I dag åkte jag, Anneli, Ylva och Karin Sjöberg till Dalhalla för att gå på konsert med Neil Young. Men innan dess jobbade jag med UFO-Aktuellt ett par timmar och vid 13-bläcket tog jag och Anneli bilen in till Kungsholmen för att jag skulle vara med i en timmas direktsändning i P3 med Clara Henry.

Produktionsbolaget som sänder Clara Henrys radioserie heter Massa Media och ligger på Kungsholmen. Studion var som en mindre garderob men alla var proffsiga och sändningen blev lyckad.

Att Clara Henry hittade mig berodde möjligen på en kommentar som jag fällde om henne i samband med att hon ledde eftersnacket under Mellot 2014. Enligt henne själv (hon mindes…) så hade jag skrivit något i DN-chatten att hon borde åka till Yttre Mongoliet efter hennes första sändning. Kanske inte så snällt.

Men nu var allt detta glömt och vi hade en trevlig timmas ufosnack där Claras mamma ringde in och berättade om en riktigt intressant observation som hon varit med och gjort julaftonen 1973. En händelse där några konstiga ljus fått bilen hon färdades i att stanna. Och starta när de försvann. Det fallet kommer jag att gå vidare med.

Direkt efter sändningen kom nästa gäst som var vetenskapsjournalisten Anna Davour som skulle vara med nästa timma och prata liv i rymden.

Själv gick jag rakt över gatan där Anneli stod och väntade med bilen och i baksätet satt Ylva och Karin Sjöberg. För nu gällde det att åka raka vägen till Dalhalla där kvällens konsert skulle gå. En drygt tre timmars resa som började dåligt då en lastbil brunnit på E18 och vi stod still i nästan 30 minuter. Jag ringde DN och mejlade in en bild och så blev det en artikel om stoppet.

Eftersom vi kom lite efter tidsschemat, och absolut inte ville gå miste om en parkeringsplats på Dalhalla, så bestämde vi att stanna till i Sala för att äta. Det blev Stekhuset, ett helt okänt matställe, men som låg hyfsat till och där vi fick maten fort. Ylva och Karin åt sina matlådor med köttbullar i baksätet, Anneli en kebablåda i framsätet och jag mina pannbiffsmackor medan jag körde.

Trots allt kom vi fram i vettig tid men fick en p-plats lååångt bort på den jättelika grusplanen.

Konserten blev riktigt, riktigt bra, nästan tre timmar lång och med en Neil Young i högform. Efter att ha inlett akustiskt på gitarr, piano och orgel så kom hela bandet in och det blev bra fart och bra musik hela kvällen. Fram till midnatt! Han gav oss verkligen valuta för pengarna.

Och akustiken var bättre än i många inomhusarenor. Och det kändes aldrig högt eftersom ljudet fick lite utrymme här nere i bergtäkten.

Låtar att minnas var ”Alabama”, ”Vampire blues” och en superlång version, en bra bit över en kvart, av ”Love to burn”. Så himla bra. För att inte tala om

Neil Young sa inte mycket men var på gott humör och skrattade en hel del. Men när han sa något visade det hur nöjd han var med denna fantastiska scen, Dalhalla som ligger i botten av ett stenbrott. Han tackade Sverige för att vi tog så väl hand om vår jordbruksmark och för att det var så vackert i landet. Men skickade också en varning: ”Watch your government closely!”

Vi hade en superkväll!

Att ta sig därifrån var inte lika enkelt. Alla tusentals bilar skulle ut samtidigt och vi stod helt still i tjugo minuter. Men sedan upptäckte en smitväg som vi och en stilla ström av andra bilister följde och så var vi på väg längs en slingrig skogsväg mot Rättvik.

Strax efter 01 var vi framme vid vårt boende i Tällberg där vi delar rum med Mikael, Emil och Rasmus medan Karin bor i ett rum intill. Och där sitter vi nu och tar en öl och pratar. Klockan är 02.30. Och vi är inte klara med pratet än. Klockan blev 03 innan vi hoppade i säng.

Jo, i dag fyller min numera före detta kollega Staffan Kihlström 60 år. Vilket jag uppmärksammade genom att slå honom en signal. Han påstod att han inte ångrade sig en sekunde över att ha slutat på DN.

Clara Henry och undertecknad inför sändningen.

Mikael med Emil och Rasmus, Anneli, Karin och Ylva – framme på Dalhalla.

Närbilderna blev inte så bra men här är en.