Efter en kort natt i Plintsberg utanför Tällberg åt vi frukost och städade innan vi det var dags att lämna detta vackra ställe. Med utsikt över en stor del av Siljan och hus som är så typiska för Dalarna som de kan bli så kunde vi ha stannat längre. Men, det gick inte.
Istället tog jag, Anneli, Ylva och Karin och siktade in oss mot Sala medan Mikael, Emil och Rasmus åkte mot Avesta för att hitta på lite egna saker innan vi åter skulle sammanstråla hemma i Järfälla i kväll.
Solen sken frikostigt och temperaturen visade en bit över 20 grader när vi körde söder ut genom Gagnef, Borlänge, Säter, Hedemora och till Avesta där vi gjorde ett stopp eftersom damerna ville titta in på Haglöfs outlet. Jag hoppade den och köpte tre kartonger jordgubbar istället för att ta med till Sala.
Anneli lyckades i alla fall hitta ett par regnbyxor som hon slog till på.
Pratade med Johan på rapportcentralen eftersom en man hört av sig via Instagram till Clara Henrys redaktion under gårdagens program där jag var med. Mannen skrev att han skickat in en rapport till UFO-Sverige men inte hört ifrån oss sedan. Det skulle ha varit för sex månader sedan enligt redaktionen. Så jag ringde omedelbart till Johan efter programmet i går och bad honom ta kontakt med mannen, vilket han gjorde och i dag stod det klart att det var för tio år sedan han skickat in rapporten.
Så vad var det då som han varit med om? Jo följande enligt ett mejl till Johan: ”Jobbade då som väktare och såg en stjärna som lyste likt Polstjärnan. Dock följde den hur jag svängde så den låg framför mig hela tiden. När den till slut började lysa skarpare å skarpare tills jag blev bländad. Sen bara stack ljuset upp i ”rymden” snabbt som fasen. Jag kollade med f17 (flygflottiljen där vi utgick ifrån) om det var någon helikopter uppe för jag trodde det var en strålkastare som stängdes av då det kunde liknas vid en stark lampa som släcks och dröjer sig kvar lite förutom att den försvann upp och ut i rymden som det kändes som. Har fortfarande ingen susning om vad det var. Har för övrigt sett fler saker som barn i Orrefors när jag växte upp.”
Nåväl, varför han sedan inte hört från oss det vet jag inte men det är inte bra om folk inte får någon återkoppling. Det ska alla få. Och nu fick alltså även den här mannen höra ifrån oss, även om det var alldeles för sent.
I Sala möttes vi av Mats och Gunnar som satt i trädgården och hade det fint. Sedan blev det husesyn för Ylva och Karin där Mats visade UFO-Sveriges kansli för dem, och sin samling countryautografer.
Mats fru Irene hade lagat en stark kålsoppa och sedan startades grillen för att fixa kyckling. Allt åt vi under ett soltak i värmen ute på gården. Ni kan se oss (minus mig) på bilden här ovan. Härligt att möta en sådan gästfrihet som hos Mats och Irene.
Pratade med vår evenemangsansvarige Rickard Andersson också och antalet anmälningar till,kursen i höst börjar bli allt fler. Rätt många nya, vilket alltid är kul, men också en rad ”gamlingar” som vill gå igen. Nu sätter vi ett tak på 45 personer, fler kan inte få plats i matsal och lektionssal. Den 22–23 oktober är det dags.
Efter matstoppet i Sala körde vi rakt öster ut mot Uppsala och sedan till Arlanda där vi lämnade av Karin i bra tid för hennes Luleåplan. Och sedan blev det ett liknande stopp hemma hos Ylva i Kristineberg. Efter det var det skönt att komma hem och packa upp och sedan ta en iskall öl på verandan tillsammans med Mikael som dök upp med pojkarna bara tjugo minuter efter det att jag och Anneli kommit hem.
Vi fixade mat tillsammans och när Markus anslöt efter en arbetsdag på golfbanan så kunde vi sitta på verandan och äta. En bit över 20 grader gjorde livet lättare.
Egentligen skulle jag ha jobbat i dag men fick ledigt vilket var skönt. Resan från Dalarna tog sin lilla tid och det var bra att slippa stressa. Men i morgon är det dags igen.
Tack vare den extra ledigheten fick jag också möjlighet att se kvällens semifinal i fotbolls-EM mellan Wales och Portugal. Ett sömnpiller som fick i alla fall Mikael att slockna.
Alla var ordentligt trötta efter femtimmarsnatten men min vana trogen satt jag kvar och jobbade med UFO-Aktuellt samt svarade en man som tagit flera bilder på vad han tyckte var okända föremål via mejl. Min bedömning är att ena bilden visar två kondensstrimmor och de övriga en thailändsk rislykta.
Tyvärr är det ofta så här med bilder. Den som tagit dem är entusiastisk och kan inte se en naturlig förklaring. Vi som sett många bilder av samma slag har lite lättare att göra det.
Rasmus bär saker till bilen i Plintsberg.
Gunnar Karlsson i nya hatten.