På förmiddagen satt jag och jobbade hemma en stund men redan vid 12.30 var jag tvungen att sätta mig i bilen för att åka till DN där jag skulle vara med på ett styrelsemöte i fackklubben som tog en timma.

På vägen in till DN blev jag uppringd av en reporter på Västgöta-Bladet som hade läst artikeln om Orsafilmen som UFO-Sverige avslöjat som bluff och eftersom det fanns en koppling till Tidaholm så ville han prata med mig. Och med Göran som gjorde allt jobbet.

Det är ju alldeles utmärkt att de skriver om avslöjandet får då når det helt säkert fram till bluffmakarna som bor i tidningens spridningsområde.

Passade också på att gratulera UFO-Sveriges Andreas Ohlsson som fyller år i dag innan jag åkte och så pratade jag med Håkan E i Västerås som berättade att en av våra medlemmar skrivit på Facebook att hon skänkte bort tusen böcker om någon bara kom och hämtade. jag ringde upp honom och sedan Carl-Anton Mattsson och vi ska åka och hämta rubbet i morgon förmiddag.

Ute var det hur tråkigt väder som helst, höst helt enkelt, och regnet strilade lite långsamt ned.

Men inne hos Kaj Hahne var det torrt och fint, rättare sagt på hans vind. Jag hade lovat att gå igenom ett antal lådor i hans vindsförråd för att ta hand om de böcker som fanns där. det visade sig vara tre flyttlådor och sju kassar som jag kånkade ned till hissen och genom ett antal turer i den trånga buren (med stopp för att låta andra åka) tog ner till gatuplanet.

Sedan vidtog nästa bäretapp ut genom dörren över en liten gård och in i nästa dörr, upp för en trappa och fram till ytterdörren. Där parkerade jag det hela och gick för att hämta bilen som stod hundra meter bort. Parkerade den utanför dörren och kånkade ut det hela, körde bort för att parkera igen (hittade otroligt nog en plats några kvarter bort) och gick upp till för att lämna nyckeln, säga tack och prata lite.

Då hade Anneli hunnit ringa och berätta att det lopp som hon skulle springa med sina arbetskamrater på Järfälla kommun, och som Niklas blivit snabbinkallad till (för tredje året!) hade fått en tidigarelagd start. Vilket innebar att jag fick ge mig av ut mot Järfälla snabbt och lätt.

Nu visade det sig snart att Stockholms köer var i sin bästa form så när jag var bara en halvmil hemifrån insåg jag att jag aldrig skulle hem och lasta av utan vände och körde mot Stora skuggan där Bellmanstafetten genomfördes med tusentals deltagare.

Parkeringsplatsen var en bra bit från starten så det var bara att börja vandra men jag kom i alla fall i god tid och hann prata med både Anneli och Niklas som sprang i var sina lag. Ni kan se dem här nedan och alla från kommunens lag här ovan.

Och det gick bra för båda. Anneli sprang sina fem kilometer på 33 minuter ungefär och Niklas på 25.

När vi ätit i Järfälla kommuns tält tillsammans med alla andra så kom vi äntligen iväg hem. Men först var vi tvungna att stanna och köpa 50 papperskassar inför morgondagens bokresa.

Hemma återstod en del fotofixande, bland annat ville Annelis kamrater ha bilder på laget som jag gjorde i ordning och mejlade. Facebook var inte heller tyst och en kille hade tagit en konstig bild som han ville veta hur den hade blivit som den blivit och så hade jag lovade Västgöta-Bladet bilder som jag mejlade iväg.

Jag har aldrig gillat spindlar och senast veckan har jag klämt tre stora källarspindlar. Men i kväll, när jag var nere och skulle kasta glasflaskor i insamlingen klev jag som vanligt in i förrådet och sedan ut igen. Och då fick jag se en jättespindel, fem centimeter från ben till ben, som svart som synden satt och väntade utanför. Att jag inte mosade den med min fot var rena undret.

Jag hämtade ett stort stycke toapapper, dränkte det i vatten, släppte det på spindeln och mosade den sedan. Huva!

Annelis lag.

Niklas lag.