Kom hem klockan 02 i natt och hittade Markus i soffan framför OS så jag slog mig också ned och så tittade vi några timmar. Ingen av oss tyckte att det var någon idé att gå och lägga oss eftersom vi ändå skulle upp 04 för att göra oss i ordning och åka till Arlanda.
Så vi tittade på damernas sjukamp, final på 10.000 meter, längdhopp och när Sverige fick stryk i handboll. Plus en del annat. Vid 04 kom de andra upp, Erik med sin pappa Tommy och mamma Lena och så Anneli, som var först.
Strax efter 05 var vi på Arlanda där pojkarna skulle åka med Air France från Terminal 2. Vi tyckte att vi var lite sena och kön till incheckningen var lång, dessutom funkade inte automaten där vi skulle betala för de extra golfbagarna. Men till slut rullade allt på och grabbarna kunde gå igenom säkerhetskontrollen med hyfsad tid på sig till planet mot Paris.
Efter att ha kramat dem åkte vi till McD i Stora Wäsby för att fika och prata lite. Det är ju mycket som händer under det kommande halvåret för Markus och Erik, bland annat ska de söka till nya skolor. Så vi satt där en bra stund och diskuterade praktikaliteter innan det var dags för Lena och Tommy att köra mot Sundsvall och för mig och Anneli att åka hem.
Vi har verkligen haft tur som har träffat ett så trevligt par tack vare våra pojkar!
Klockan 08 hoppade jag i säng igen och sov fram till 12. Då var det dags för Anneli att ta sig till en arbetskamrat på en träff och för mig att gå upp och fixa lunch. Hade tagit ut min friskvårdstimme i dag för att vara säker på att hinna sova ut men nu vaknade jag för tidigt så tiden hemma användes till annat.
Klockan 15 satt jag i alla fall på bussen med Håkan Ekstrand i örat. Försöker hinna ringa lite folk på vägen till jobbet. Och att läsa. Just nu den lite ovanliga boken ”De dolda ikonerna 3 – Celex dralexus” av pseudonymerna Ray och Rebecca. Boken handlar om hur ”Ray”, som jag vet namnet på men väljer att inte publicera, är ett slags ambassadör för mänskligheten där han reser till den ena planeten efter den andra och håller tal och skapar kontakter.
Ray gör sina reser via ett av Ashtar Commands skepp men minns, när han återkommer till jorden,inget av det som hänt. det får Rebecca berätta för honom. Och även Rebecca verkar bekant på flera sätt men där kan jag bara gissa vem som döljer sig bakom pseudonymen.
Boken är i vilket fall intressant för den som är nyfiken på hur den andliga kampen för vår planet och dess plats i kosmos går till. Liksom de två föregående böckerna i serien. Enligt författaren ska utomjordingar hur lätt som helst kunna ta över människor här på jorden, så kallade walk-ins, och författaren själv är en sådan. Han menar att sådana övertaganden sker regelbundet för att skapa problem.
På jobbet fick jag skriva om hur tågbron i Töreboda åter krånglat och stoppat trafiken på Västra stambanan. Att de inte kan fixa den! Och så fick jag skriva om när Henrik Stenson förlorade kampen om guldet på de allra sista slagen i OS-golfen. Tråkigt, jag hade så gärna unnat Stenson att vinna.
Matpausen blev först klockan 21, hade för mycket att göra fram till dess, och då blev det en entrecote på La Barca. Länge sedan sist. Staffan Skott diktade:
Undrade just om du avsåg att fasta.
Nej! Biffkött, bearnaisesås – basta!
Så du inte av svält månde gasta.
Bättre än spagetti och pasta!
Sedan till älskade tidningen hasta.
Så sant.
När jag går av i natt så har jag sovit fyra timmar sedan i går morse. Men det känns faktiskt helt okej.
Markus hemma på rummet i morse vid 04.
Och här är vi på Lenas groupie på McD i morse.