Det är så himla lätt att komma efter med att svara på brev och långa mejl då det hela tiden gäller att svara på de korta mejlen som oftast är enklare att ta hand om. Så då blir det till att sätta av några timmar då och då och minska det dåliga samvetet. Några av brevskrivarna är ”the usual suspects”, sådana som regelbundet skriver till mig och som jag väl får kalla mina brevvänner.

Andra är första-brev-skrivare, eller mejlare. Och skriver folk långt och undrar mycket får de långa svar och synpunkter.

När jag sätter mig med brev och mejl så blir det också en möjlighet att städa undan lite papper på skrivbordet. Om inte annat så för att hitta just breven och de mejl som jag ibland skriver ut eftersom jag inte ska glömma att svara på dem. Det blev riktigt bra. Nu får jag bättre rum till bokskrivandet också.

Hann också med att ringa min kollega i spökraketjakten i Muddus, Steve Sandström, som fyller år i dag. Visserligen bara 49, men ändå. Steve ska vara med och prata ufo i P3 på tisdag klockan 11.15 och en timma framåt. Sändningen, som går direkt, genomförs i Umeå dit teve alltså får ta sig från hemmet i Skellefteå.

Pratade en bra stund med Anders på AFU också eftersom vi ju ska ses på torsdag. Planen är att titta lite närmare på Eurekamaterialet men också att kika i lådor som vi haft med oss från England de senaste åren. Sådana som vi bara hunnit lagra och inte ta hand om. Där kan det säkert finnas material som borde ordnas eller skannas. Inflödet av arkivalier till AFU är så stort att det helt enkelt inte är möjligt att hålla en perfekt ordning på allt. En del får helt enkelt vänta på att ordnas tills lite längre fram.

Som vanligt är det lätt att känna hur fantastiskt det vore med en enda lokal istället för tolv så att just ordnandet blev enklare och effektivare.

Rätt mycket att göra på jobbet. Stort som litet. Intervjuade en svensk som befann sig i ett presstält i Rio när en kula oväntat slog in genom taket. Det är väl sådant som kan hända just i Rio antar jag. Matpaus på La Barca, där jag träffade Staffans dotter Linnéa och hennes pojkvän Cristoffer som var där och plockade upp pizza. Ni kan se dem på bilden är ovan.

När jag själv gick ut därifrån blev jag stoppad av en kille som presenterade sig och undrade om jag var Clas Svahn som tidigare varit ordförande i UFO-Sverige. Bra koll! Han undrade över vilket jag tyckte var det mest övertygande ufofallet i Sverige och jag tog givetvis upp spökraketerna. Vi pratade en stund innan jag var tvungen att gå tillbaka till jobbet.

Framåt kvällen fick jag ett mejl från Vallentuna: ”Vi sitter utomhus i Vallentuna och söder ut så såg det ut som att stjärnorna regnade ner för ca 5 min sedan. När det var som mest så nästan liknade det ett dansande norrsken. Det är uppsprickande här så en hel del var säkert reflektioner i molnen men det var ändå en enorm mängd under ca en minut.”

Var det en förlöpare till perseiderna? Lite väl tidigt kan jag tycka en det kan kanske löna sig att titta ut även i morgon. Ifall, ifall. För det Vallentunagruppen såg vekar i alla fall ha gjort intryck på dem.

Vi avslutade kvällen med var sit glas alkoholfri cider och lite jordnötter. Inte så dumt.

När jag satt i taxin och var nästan hemma ringde Anneli, mycket nöjd med sin klassåterträff.