Så var det dags att åka hem till Sverige igen men vi har haft en hel sista dag här i Dublin först. Startade den med en fullmatad full Irish breakfast på hotellet som inte gick av för hackor innan vi packade våra väskor och checkade ut, parkerade väskorna och gick ut på stan.

Första målet var St Patricks church en kvart längre bort där jag ville se Jonathan Swifts dödsmask och en del annat som tillhörde denne fantastiske satiriker. De flesta känner till Gullivers resor men han häcklade sin samtid på en rad andra sätt och är berömd för sentensen: Bränn allt som är engelskt, utom deras kol.

Kyrkan visade sig vara värd ett besök också på andra sätt och jag och Anneli vandrade omkring där en halvtimma och tittade på vackra glasfönster, en kul spiraltrappa och en massa annat innan vi gav oss ut i snålblåsten igen.

För i dag har det verkligen blåst! Så när vi vandrade vidare mot Guinnessbryggerierna på Portland Street West så var det rena höstkänslan, men faktiskt inget regn. Det skulle givetvis komma en skvätt senare men i huvudsak var dagen solig med moln. Typiskt irländsk alltså.

Vi tillbringade två timmar med att vandra genom den fina och påkostade utställningen som med hjälp av rulltrappor tog igenom tillverkningsprocessen allt högre upp i byggnaden. Snyggt och besökarvänligt på alla sätt.

På en av våningarna fick vi en snabbkurs i hur en Guinness smakar och vilken färg den egentligen har: ”Dark ruby red”. Där kunde vi också lukta på de olika ingredienserna som steg upp ur fyra runda pelare i form av ett doftmoln av ånga. Sedan bjöds på en mini-Guinness som vi avnjöt i ett rum med samma färg som själva ölen. Under överseende av Arthur Guinness själv i form av ett porträtt.

Högst upp låg slutet för vandringen, en stor skybar där alla som löst biljett fick en Guinness att avnjuta medan vi kunde titta ut över hela Dublin i ett 360-graders panorama. Snyggt! Där satt vi en stund och bara njöt.

När vi kom ut i blåsten igen gick vi ännu längre väster ut mot The Irish Museum of Modern Art som hade gratis inträde på tisdagar – i dag. Bra tajmning. Här fanns faktiskt en del konstverk av Hilma af Klint, som Anneli redan sett i Sverige, men som jag missat. Hilma af Klint är inne och flera böcker om henne har kommit ut det senaste året. Hon var djupt influerad av teosofin både i sin konst och privat, vilket märks. Jag har donerat några böcker om henne till AFU.

Sedan ägnade vi en del tid åt porträttkonstnären Lucian Freud, som inte smickrade sina ”offer” i målningarna. Men jag gillade dem.

Vi såg också en hel del annat av modernt snitt innan vi började gå tillbaka mot hotellet, den här gången på Liffeys norra sida. Floden var rätt låg och man kunde se att det varit torka i landet för inte så länge sedan.

Efter att ha hämtat våra väskor på hotellet tog vi flygbussen, som gick på samma gata som hotellet, Lord Edward Street, och kostade 7 euro styck. En timma tog det att ta sig ut till flygplatsen efter en hel del krångliga vägar och många stopp. Man får se det som en sighteseeingtur.

Sedan var det dags att flyga hem, planet gick 20.35 och tiden fram tills dess tillbringade vi på McD. Flygplatsen har en kanonfin gratis Wifi.

På vägen hem gick jag igenom inlagan (alltså alla sidor innanför pärmen) till min kommande bok och korrade en del småsaker. Annars satt vi mest och läste och tog det lugnt. Avstigningen i Stockholm gick snabbt och när vi kom ut 00.20 stod Niklas och väntade med bilen. Lite överraskande blev han stoppad efter tio meter av en kvinnlig polis som bad om ett utandningsprov men sedan kunde vi köra vidare hem.

Alltid skönt att komma hem efter en resa, oavsett längd. Jag packade upp och tog en smörgås medan Anneli, som skulle upp och jobba, hoppade i säng efter en macka hon med. Satte mig med Niklas och tittade på bilderna från resan som han bläddrade igenom i kameran innan också vi gick och lade oss strax före 02.

Jonathan Swifts dödsmask finns i St Patricks kyrka.

En miniöl på Guinnessbryggerierna ingick i provsmakningen och en pint när vi kom upp till skybaren.

Anneli fick lukta på de olika ingredienserna som ingår i Guinness.

Det hela avslutades högst upp i skybaren med en fin utsikt över Dublin och med en gratis pint.

På The Irish Museum of Modern Art (IMMA) fick vi se ett av Hilma af Klints mest kända verk.