I dag ringde jag och pratade med Omar Fowlers änka och framförde mina kondoleanser. Omar och jag var vänner sedan många år men Deana hade jag bara pratat med kort över telefon tidigare. Men hon visste givetvis vem jag och AFU var.

Deana förklarade att det var Omars dåliga hjärta som inte hade orkat. Och hjärtat var något som han brukade oroa sig för när vi träffades. Annars var Omar en hängiven ufolog som inte lät åldern styra. Deana lovade att hålla kontakten med mig och dessutom att AFU skulle få Omars arkiv, som vi kan hämta i höst när vi åker till England igen.

Har också haft kontakt med en man i USA som har ett annat spännande material på gång samt mejlat med en svensk företagsledare som jag hade hoppats skulle kunna hjälpa AFU. Han svarade artigt och långt och kontakten var trevlig men trots att han en gång i tiden var intresserad av ämnet så låg hans fokus i dag på andra saker. Det får man ha respekt för.

Samtidigt upphör det aldrig att förvåna mig hur de som har det knapert och inte tjänar stora pengar alltid har möjlighet att hjälpa till – om intresset finns där. Då finns det alltid några hundralappar över. Men att få dem som har det bättre ställt att tänka så är svårt och för mig rätt obegripligt.

Faktum är att vi får lita på våra egna insatser och fortsätta med att hitta lösningar på annat sätt. Ska AFU överleva så är det fotfolket som kommer att se till så att det blir så.

Boken ovan har skrivits av en vän till mig, José Antonio Caravaca. Den är en antologi där jag själv har bidragit med ett litet kapitel. Den kommer på posten senare i sommar har han lovat mig.

Annars har jag och Anneli strukit verandagolvet med olja och det var en perfekt dag för den saken. Sol med lite omväxlande moln men hela tiden varmt nog för att få allt att torka på några timmar. Det tog en stund att göra det men alltid bra att få det gjort.

Började lite senare i dag så jag hann också med lite annat hemma och där ingick en lunch med Anneli och Markus. Niklas hade redan hunnit gå till jobbet. Hade också en stunds messande med ufologen Nigel Watson i England.

På jobbet var det mycket att göra men mat blev det med Björn och Erik på Rosa Drömmar – som serverade mig fel mat och dessutom ville ha extra för en pytteliten extra köttbit. Men det blev inget av det.

Sist på kvällen fikade vi och tackade Pontus för den här tiden. han ska börja jobba dag men kommer tillbaka igen i augusti så riktigt slut blir det inte än. Men jag kommer att sakna honom. Bra redaktör och suverän arbetskamrat. Suverän redaktör också om jag ska vara ärlig.

Undertecknad och Anneli på väg att olja verandagolvet.