I dag gick Hans Alfredson bort, en nyhet som gjorde många svenskar ledsna. Jag hade nöjet och äran att träffa denne ordens ekvilibrist tillsammans med illustratören Per Åhlin (som gjorde Karl Bertil Jonssons julafton tillsammans med Tage Danielsson) i Tomelilla i juni 2004.

Det var en intervju som jag inte kommer att glömma där de båda berättade många roliga minnen för varandra och för mig. Tyvärr var min intervju helt inriktad på en ny serie som skulle börja publiceras i DN och som de båda arbetat fram, så de roliga minnen hamnade aldrig i tryck. Ni kan se en av mina bilder på Hans A och Per Å här ovan.

När budet kom om den älskade komikern och författarens död var mina tidningskollegor precis i färd med att lägga sista handen vid den första upplagan. Som tur var hade DN förberett åtta sidor med material om Hans Alfredson och genom ett snabbt och effektivt arbete lyckades de få med mycket av detta redan i första upplagan.

Själv skrev jag en snabb text som toppade DN.se. Men, den förberedda text som jag själv hade skrivit redan för fyra år sedan (framförhållning!) hade försvunnit när jag fick en ny dator för ett par veckor. Inte bra. Jag ringde Anneli och bad henne stoppa in ett usb-minne där jag hade räddat mina texter på, men alltså tagit hem, och leta rätt på artikeln. Och snabbt som ögat hittade hon den och lika snabbt kunde jag byta in delar av den i min artikel.

Så är kan ni läsa den.

Lite senare fick jag en länk till en intervju som Håkan Blomqvist gjort med Hans Alfredson för ett antal år sedan och jag klippte ett citat ur den och lade in i min artikel.

Övrig tid i kväll har jag ägnat åt orkanen Irma och en del smått och gott.

Irma bevakas dels av DN:s team på plats i Florida men eftersom det befinner sig långt norr ut och skriver på platsen-texter utan så mycket nyhetsinformation så var det mitt jobb att skriva in den saken när texten väl landade här i Stockholm. Vilket den gjorde 18.05.

18.17 lämnade jag en text som nu var dubbelt så lång till papperet. Att det gick så snabbt berodde också det på framförhållning. Sedan följde jag stormens framfart och uppdaterade DN.se och papperstidningen under kvällen.

Innan jag åkte till jobbet pratade jag med Anders Berglund och schemat för höstens fältundersökarkurs. Så nu blev schemat spikat och jag kunde mejla det till Rickard Andersson som är vår evenemangsansvarige.

Maten blev på La Barca, ensam i kväll.

Taxiresan hem blev med en man som hade vänner på ett hotell i Miami. Och under resan till Stenbockens väg fick han veta att de tvingats ned i källaren eftersom hotellet personal ansåg att det fanns risk att fönstren skulle blåsa sönder.

Väl hemma chattade jag med Markus som nu hade börjat märka att vinden tilltagit ordentligt.

En stackars duva som flugit in i ett hus vid DN-skrapan och krossat en ruta och också brutit nacken av sig. Någon hade ställt en gravöl intill den.